Imorse när jag gick upp så låg det fyra muffins med krämfyllning på bordet. Hela min kropp skrek efter dessa, men jag sa nej, var hård och kompromisslös.
Jag tog istället två grova mackor med skinka och gurka, samt en liten skål med yoghurt. Till detta ett glas med C-vitamin.
Stoltheten då jag insåg att jag ignorerat sötsuget var ändlös. Jag var herre över min egen kropp!

Nu har det dock gått drygt två timmar sen frukost, Eken har tagit med två av muffinsarna till jobbet, men de övriga två har väsandes börjat kalla på mig. De försöker förföra mig till att avnjuta dess bruna lekamen.
Men nej, jag väljer att fortfarande stå stark. Dags för lunch snart kanske, och det kommer jaga sötsuget på flykt i ytterligare några timmar.

Idag är det sju dagar sen jag åt en godisbit. En vecka har passerat sen jag slöt mitt avtal med mig själv.
En dag i taget är mitt mantra and I'm still going strong.

Håll tummarna för mig, för nu ska jag bege mig in i köket igen. På återseende.