Då jag började tillreda middagen tidigare idag så tänkte jag: Gud vad bra, nu kommer jag äta middag medan jag fortfarande är skapligt mätt på lunchen. Detta kommer säkert hålla i sig så jag slipper småäta ikväll!
Ja just. En timme efter maten kom jag på mig själv med att sukta efter något sött. Jag är bara törstig, intalade jag mig själv och svepte ett par glas vatten. Nu borde jag väl kunna sova gott. Mmm. Eken och jag la oss halvtio. En timme senare har jag fortfarande inte somnat och började känna det där lilla suget komma. Jag försökte ignorera det men suget växte till ett hunger. Och jag kan inte under några omständigheter somna om jag är hungrig.
Jag tassade försiktigt upp mot kylskåpet och försökte klura ut vad som fanns där inne, bestämde mig för att skala ett par morötter och skulle precis öppna kylskåpsdörren då jag såg att våra jävla grannar satt på balkongen mittemot igen. HELVETE! De gör inget annat än att sitta på den där balkongen. DET ÄR JU MINUSGRADER UTE FÖR I HELVETE, HÅLL ER INNE! De sitter troligen och röker, men varför inte gömma sig under köksfläkten och blossa?! Skulle jag öppna kylskåpet skulle hela vårt kök lysas upp och varje liten millimeter av mig skulle exponeras där jag stod i mitt avslöjande lilla nattlinne. Åh, jag var ju så hungrig, och vad fan gjorde de uppe vid den här tiden?! Jag började rota i blindo i vårt mörka skafferi och fick tag i ett paket russin som jag nu sitter och trycker i mig.
Jag vet att jag kommer må illa av dem men kan ändå inte sluta. Förresten är jag äckligt pigg nu. Finns inte en chans att jag kan somna nu.
Eken väckte mig vid halv tio imorse och sa att jag minsann MÅSTE gå upp. Så jag svepte täcket om mig, drog med mig en kudde och gick och la mig i soffan och somnade om där istället och sov till tolv. Eken märkte inte detta då han hade fullt upp med att levla upp sin pala. Jag har alltså bara varit vaken i tolv timmar och försker nu söva mig själv. Länge har jag försökt vända på mina dygn, men då klockan ringer är jag helt maktlös mot mina egna primitiva instinkter. Det är helt enkelt en omöjlighet att hålla sig vaken. Men min tanke är att om man ständigt pushar gränser för hur länge man är uppe och hur länge man sover borde man ju tillslut komma in i en bra dygnsrytm igen! Eller hur?! Så jag känske inte ska kämpa emot längre, utan bara go with the flow...
Nej, nu är jag spysjuk tack vare de där jävla russina, ska borsta gluggarna och göra ett nytt försök att somna in. Tack för mig.