Tisdag är det nu ja. Listan har ännu inte minskat av på nått vis, ty jag har bara legat i soffan med grotesk huvudvärk. Och som den hypokondriker jag är (och eftersom jag just läst om Magdalena Graafs hjärnblödning i topphälsa) så kunde jag riktigt känna hur skallen blodfylldes.
Jaha, så det är så här jag ska dö. Av hjärnblödning nerbäddad i soffan. Det kommer ta ett knappt dygn innan Eken börjar bli orolig för att jag inte svarar i telefonen, så då kommer han ringa mamma. Mamma kommer ta sig hit men dörren är låst, så då får de ringa hyresvärden och be om att få dörren öppnad, vilket kanske dröjer ytterligare några timmar. Det kommer inte finnas en chans att de kan komma i tid och rädda mig. Jag kommer till och med börja lukta. Mer än vanligt, alltså. Död. Har jag tur får de ut mig innan likmaskarna börjar frodas.
Ja, det var sådana tankar jag låg med igår och tyckte synd om mig själv. Idag har jag fortfarande huvudvärk, men idag går den att mildra med huvudvärktstabletter iallafall. Och eftersom jag fått i mig en cappuccino och en halv lussebulle så mår jag oförskämt bra vid det här laget, måste jag säga.
Känner även viss press på att bege mig ner i tvättstugan och se om det finns någon tid innan helgen, annars blir det till att ockupera mammas tvättmaskin snarast möjligast.
Goda nyheter är i alla fall att Eken antingen kommer hem inatt eller imorgon i skaplig tid. Vilken fröjd! Åker jag på en hjärnblödning när han är hemma så hinner jag åtminstone inte ligga död i mer än tre timmar, för han brukar kolla till mig efter typ var fjärde instans på WoW samtidigt som han hämtar en bulle och en kopp kaffe. Känns tryggt.
Nä, nu ska jag dra på mig lite kläder och pallra mig ut till mördarstugan och se om det finns nån ledig liten lucka. På återseende.