Igår då vi kommit hem så tog jag mig ett varmt bad där jag gjorde en ansiktsmask samt hårinpackning. Sen skrubbade jag hela kroppen, speciellt mina stackars fötter som inte riktigt trivts i mina obekväma stövlar då vi gjort sthlms gator osäkra. Sen smörjde jag in min torra vinterhud och svepte tre vattenflaskor, för att sedan lägga mig och sova. Nu jävlar kommer jag vara helt återställd efter helgens bravader imorgon, tänkte jag precis innan jag släckte lampan och somnade in som aldrig förr. Så fel jag hade.
Jag gick upp vid 9.30 och tänkte att jag borde ha varit utvilad efter den tiden. Det tar bara en liten stund att vakna till, sen kommer jag vara energifylld som aldrig förr! intalade jag mig själv. Jag kan erkänna att jag ännu inte vaknat till. Istället har jag legat i soffan och plöjt igenom löjligt många avsnitt av 100 höjdare på kanal 5 Play och vräkt i mig kalla köttbullar och julmust. Visst har detta varit fruktansvärt mysigt, men jag känner mig ändå lite lurad på den där "återställningen" jag så naivt trodde skulle inträffa.
Eken ringde nyss och berättade att hans bil har gått sönder och att han nu tvingas tillbringa 40 minuter i 25 minusgrader. Tråkigt. Själv ska jag ta och borsta gluggarna, ta ett glas vatten och en liten valerina forte för att sedan krypa ner under täcket och läsa lite. Imorgon är jag nog återställd. Kanske.

Från min 18-årsdag. Har troligen inte ens hämtat igen mig från den dagen ännu heller.