Åh, mina vänner.
I natt försvinner jag åter ut på vägen för att tjäna småslantar. Med livet som insats kommer jag stanna bilister och de kommer hata mig för att jag gör det.
Om 3 nätter fyra dagar (snälla, låt det bli fyra dagar och inte fem!) är jag hemma igen, och jävlar vad jag längtar.
Jag gillar att ha ett jobb, det ger mig pengar och jag får känna mig lite nyttig. Arbetskamraterna är trevliga och man får vara utomhus och träffa många orginal som färdas på vägarna. Så det är inte det här att åka och jobba som tar emot, utan just att åka hemifrån. Jag trivs ju så bra här!
Jag hatar att packa det jag ska ha med mig. Alla dessa " i fall att"-saker som behövs. Och maten. Det ska vara saker som går fort att äta och inte behöver värmas. Denna vecka har jag med mig en juice, ett gäng äpplen, två yoghurtar och två baugetter. Och energidrycker naturligtvis.
Nej, klockan 2.30 ringer klockan, dags att packa det sista och krypa ner mellan lakanen. Det är ju minst tre nätter kvar innan det änder nästa gång...

OCH JAG VET, DET FINNS DE SOM HAR DET MYCKET VÄRRE, MEN JAG SKITER I DEM! STACKARS, STACKARS MIG!