Ett livstecken.

Vart är jag? Jag fattas er, visst gör jag. Frukta icke, ty jag är inte försvunnen, bara vilande.
Mitt liv är nämligen så oinspirerande att jag varken har lust eller energi för något. Jag går och väntar på förändring men har börjat inse att detta inte kommer att komma självmant. Förändring är något jag måste ta tag i själv.

Så snart kommer jag åter vara tillbaka, men jag måste ut i världen och leta upp min förändring först.
Önska mig lycka till.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0