Jag fick besök av en väninna åt min mor idag och gjorde en upptäckt.
En timme innan hon skulle anlända ringde min mor och informerade mig om läget. Jag skyndade mig att fylla diskmaskinen och starta den, dammsuga, plocka undan grejer. Bäddade sängen, rättade till soffkuddarna och placerade om blommorna i fönstret.
Allt detta under enorm stress.
Lägenheten såg mer än respektabel ut då hon steg innan för dörren.
"Du får ursäkta att det är lite rörigt" säger jag samtidigt som jag välkomnar henne.
Som en backup, om hon nu skulle hitta något att anmärka på. Som om jag inte har städat. Varför säger jag så?
Jag har det inte rörigt. Städat hade jag ju, så jag behövde egentligen inte säga det. Skulle jag ändå säga det hade jag inte behövt städa.
Varför fick jag ens tvånget att städa innan hon kom? Varför känner jag mig tvingad att visa upp ett välstädat hem?
Jag har ack så många gånger misslyckats med detta och kännt skam. Detta är märkligt egentligen, men ändå ett sånt vanligt problem. Ett smutsigt hem är ett dåligt hem.
Jag mår dåligt då jag har det stökigt, kan inte ta itu med något på riktigt förän jag städat.

Krypa ner med en kopp te och en bok i soffan? Jag ska bara städa först.
Plugga? Jag ska bara städa först.
You name it? Jag ska bara städa först.

Detta borde betyda att jag har ett kliniskt hem, men nej det har jag inte. Jag stökar nämligen till oerhört fort också, med god hjälp av min luffsiga sambo.
Hur som helst finns det en sak som är lite värre än att bli påkommen med ett stökigt hem, och det är att bli påkommen med att panikstäda.

Säg att en polare ringer dig och säger att han kikar in om tio minuter. Du skyndar dig att diska, sen rycker du fram dammsugaren, för det är jävligt grusigt i hallen, och då öppnas dörren då du står där alldeles rödrosig och svettig i ansiktet med paniken lysandes i ögonen likt en manisk bushbaby. Då är det kört. Du är påkommen. Har man tur, är lite karismatisk och har ett jävligt bra pokerface kan man lura gästen utan att den upptäcker att det är ostädat, eller åtminstone komma iväg med att man är lite coolt avspänd i förhållandet till att ha ett städat hem.
Men.
Blir man påkommen med att panikstäda så har man både spräckt fasaden av att vara en "take-it-or-leave-it"-sköning samt konstaterat att man har det stökigt, och gästen kan endast fantisera om hur jävligt det såg ut för tio minuter sen. Du är rökt.
Jag undkom dessa senarion idag. På min ursäkt svarade min mors väninna att: "Det är det ju inte alls"

Jag pustade ut. En suck av lättnad. Den här gången klarade jag mig.