Jodå, jag tog mig hem. Men det var nära på att jag inte gjorde det. Det blev så fruktansvärt varmt och jobbigt, hade solen i ögonen nästan hela vägen och halt som satan var det! Men på 30 minuter hade jag tagit mig hem så det var inte så pjåkigt! När jag nästan kommit fram mötte jag en man som troligen var på väg till bussen.
-Men det där såg jobbigt ut det!
Tänk er bilden av mig, svettig, knallröd i ansiktet och flåsandes likt en bulldog med hjärtproblem. Så ja, det såg kanske ut att vara jobbigt.
-Ja jo, men så har jag gått en BIT OCKSÅ! Jag så gott som skrek ut slutet på meningen. Han själv skulle behöva knata lite, skulle vilja se honom hänga med mig på den sträckan, hade han aldrig klarat, så det så! En sån ofarlig kommentar var för mig det fräckaste att säga i det läget. Han ville ju bara vara vänlig inser jag nu. Nåväl.


Hemma hos mamma städade jag lite och tog fram adventsstakarna, som den snälla dotter jag är. När jag kom hem försökte jag även mig på att pynta lite här hemma, men eftersom jag inte har så värst mycket att pynta med fick det duga med en ljusslinga i köksfönstret, samt en julstjärna och en adventsstake i det andra fönstret. Nu är det dock så att julstjärnan lyser nått så fruktansvärt starkt. Är osäker på om jag valde rätt styrka på lampan. Jaja, får se hur länge den jäveln lyser.
Nu ska jag ta och kika lite på tv. Tack för mig.