Ja, då är det lördag morgon då? Igår fick vi internet enligt våran internetleverantör, men varför sitter jag då och antecknar detta i Word? Vi har prövat olika modem, olika inställningar och olika supporter. Det står att vi är ansluten men det går fan inte att surfa. Våran Internetleverantör har sagt att en tekniker ska ringa oss på måndag. Om den jäveln inte pallrar sig hit samma dag så jävlar! För det känns ju en smula patetiskt att föra blogg på Word, men eftersom jag troligen kommer vara för trött för att skriva något på måndag (Om vi har turen att få det fixat då d.v.s.) så lägger jag upp mina små texter av frustration från helgen istället.

Jag menar; ska det vara så svårt att koppla in telefonnummer och internet? De jobbar ju med det för i helvete. Telefonnumret tog ju sjukt lång tid, så man kan säga att det lilla tålamodet jag besatt förut nu har minimerats till en smärtsamt låg nivå.

Ska jag behöva söka jobb inom branschen själv för att få något gjort? Att gå en treårig utbildning kanske går fortare? Jag bara undrar.

Men vad har jag för anledning att sitta och sura egentligen?

Jag tog ju nämligen körkort i måndags! (Applåder)

Så hipp hipp hurra för rallydrottningen!

Nu bär det snart av till jobbet, vilket är bra, för då har jag inte så mycket tid till att gå och sura över att internet lyser med sin frånvaro.

Min systerdotter Mie sov här igår, och satt ungefär här vid datorn non-stop och spelade sims. Varför kan inte jag bara spela sims och vara nöjd? Nej, den simpla underhållningsformen roar mig inte länge, ty jag suktar efter något större, friare och farligare?

DET VÄRLDSVIDA NÄTET!

Det är som att leka med döden, efter att det blivit installerade kan jag inte längre skylla på att jag inte har internet när jag behöver göra mina läxor, inte heller kan jag avskärma mig från den yttre världen i min lilla lägenhet. Min bubbla av trygghet kommer att spricka!

Jag är rädd att jag kommer bli som beroende igen, att jag inte kommer få något gjort, att lägenheten kommer förvandlas till en svinstia och att jag senare kommer hitta Eken som fastnat bakom tvättfatet och dött, bara för att jag suttit vid datorn och inte kunnat hjälpa honom!

Nä, de här tankarna börjar bli för skrämmande, jag ska nog spela lite sims nu.

Tack för ordet.