Ja, det nya livet...
Min plan var att gå upp klockan åtta och ta en promenad, även om jag vaknade med ont i halsen, lovade jag mig själv...
Klockan åtta ringde klockan;
"Jag kan ju inte gå ut och gå när jag har ont i halsen, det kan ju förvärras! Förresten är det lika bra att sova så länge som möjligt eftersom jag ska jobba sen." Oväntat, Sanna, oväntat.
(Har jag smittat dig eller du mig, Jenny?;))
Så kvart över nio gick jag upp, drog på mig jobbarkläderna, slängde i mig en macka och ett glas jucie och åkte till jobbet.
Det var faktiskt riktigt trevligt att komma tillbaka till hotellet och jobba lite, om man bortser från den horribla olyckan det vill säga. Jag bar nämligen in en bricka som det låg en ouppäten macka på. Den var varken bredd (smörad för er som vill säga det) eller tuggad på, så när jag skulle slänga den i hinken där man slänger mat som hönsen kan få så bestämmde jag mig för att hjälpa de små fjäderfäna på traven och smula sönder mackan. Jag mosade mackan på ett oerhört macho sätt med bara en hand och kände hur det sved till lite, men tänkte inte mer på det. Lite senare så pulserade fingret fortfarande och jag bestämde mig för att ta en närmare titt, och upptäcker till min fasa att jag snittat upp mitt långfinger- på en hårdbrömacka! Vad är oddsen?! Och vad gör jag då? Tvättar händerna med sprit. Succé. A burning sensation, I must say.

Hur som haver så slutade jag klockan 15 och drog då hem för att åla mig in i bikinin och dra till Phäntie the Puffin för att sola. And so I did.  Vi beslutade att vi skulle laga lasagne på kvällen och drog till ica tillsammans med Sebastian för att handla ingredienser. När jag fyllt min korg med två Lindt chokladkakor med Sea Salt samt en kartong pastaplattor kom jag till insikt- jag äger ingen lasagneform. Efter diverse diskussioner ang. havssaltschoklad; så underbart gott enligt mig, vidrigt enligt andra, samt nedlåtande kommentarer berörande min lilla lasagnemissberäkning så lämnade jag ica med: 2 chokladkakor, sparris, proviva juice, energidryck och, trots allt, pasta plattor. Samantha har lovat mig att medta en form så vi kan slå våra matkunskaper tillhopa och tillverka den mest utsökta lasagne någonsin.

Ja, och det nya livet borde väl inte innehålla godis, jag vet, men mörk choklad är ju nyttigt, god damn it!
Och angående den missade promenaden så innebär en dag på hotellet en massa springade fram och tillbaka, så jag tycker att jag tjänade in den ändå!
Imorgon kanske jag tar en promenad...om jag inte har ont i halsen d.v.s.  Men läsk är slopat, oh yes, och övrigt godis. Men Lindt with a touch of sea salt är helt tillåtet. Och jag nu mera börja dricka betydligt mer vatten. Detta är något jag sagt förut, men ja sån är min karraktär. En vacker dag, då ska även jag lyckas! Med de orden så avslutar jag min lilla filosoferingsstund och tackar för mig. Nu väntar sängen så jag orkar upp till ännu en dag med diskning och servering.





Och till Sebastian så vill jag hälsa att du åt mina överblivna pizza kanter, förtärde min saliv, och jag har lite ont i halsen. Smaklig måltid.