Så kände jag mig imorse! Höll på att dö, rent ut sagt. Det började med att jag inte ville gå upp, var oerhört trött! Sen kom jag på att jag hade provuppkörning- med Niklas!
"Niklas är jättesnäll" säger alla! Ja tjena, mannen som alltid är spikrak i ryggen och vars ansikte verkar vara hugget ur sten.
Efter en timmes historia började jag halka mig neråt mot trafikskolan, med dagens frukost-äpple och banan-i halsgropen. Jag fick då och då små blackouts och mina kinder var stekheta och knallröda. När jag kommit fram så satt jag och väntade, då kom det en stor afrikansk man och satte sig bredvid. Jag letade efter min agenda och hör honom säga något. Jag antar att mannen pratat för sig själv på sitt modersmål och försöker ignorera honom litet. När jag vänder mig om så möts dock våra blickar och han öppnar återigen munnen för att tilltala mig.
-Jobbar du här?
Om jag jobbade där? Nej jag sitter här med sura uppstötningar och väntar på att skjutsa runt liemannen i trekvart.
-Nej, det gör jag inte, svarar jag istället.

Så kommer han ut, Niklas- mannen, myten, legenden.
-Är det vi som ska köra provuppkörning idag? Frågar han
Mina tankar skriker: NEJ, NEJ! Jag måste hem och mata mina nymfparakiter, rasta min mormor och skjuta mig i huvudet.
-Japp, stämmer bra det, säger jag med ett tvingat leende och tar mig an den omöjliga uppgiften att ta på mig en jacka och öppna en dörr samtidigt.
Vi började med säkerhetskontrollen och jag ägnade en kvart med att försöka hitta spaken som öppnar huven, medan Niklas iakttar mig under tystnad.
Snart anser jag mig vara klar och vi kör iväg. Han kommer snart på att han kände min syster och resten av tiden sitter han och pratar om miljöförstöring och som han ville kalla det: blekfeta amerikanare som åker en och en i hysteriskt stora bilar där bensinen kostan två kronor litern.

Jag avbryter mitt inlägg för en psykedelisk lärare kör ut oss...

Ah, jag återupptar skrivande, för nu sitter jag i en annan datasal.

Ja, Niklas är mycket upprörd över hur vi behandlar jordklotet och hur allt kommer gå åt helvete.
Jag hade lite svårt att hänge mig åt samtalet eftersom det skulle troligen resultera till en oroväckande höjning i statestiken gällande trafikdödlighet. Så jag höll mest med och "mm":ade trots att jag egentligen känner starkt för ämnet. De tre kvartarna gick fort och trots ett gäng misstag så insåg jag att alla andra hade rätt:
"Niklas är jättesnäll!!!"

Hur som helst är jag glad att provuppkörningen nu är över och jag ser fram emot ett gäng kommande vanliga körlektioner för att finslipa min billhantering. Tack för mig...