Jag har märkt att ack så många av mina inlägg är befläckade med ångest. Jag är inte en så värst deprimerad människa egentligen, jag lovar, men här kommer ett till sånt inlägg.
Jag vill inte uppleva min morgondag. Jag gruvar mig nått så oerhört! Det kommer bli en tuff dag, och jag hoppar helst över den. Men jag måste ju. Fast trots att jag vet att jag måste och försöker tänka lugnande tankar så har detta ingen som helst inverkan på min mage. Den låter sig inte luras av mina naiva försök att tänka lugna tankar utan roterar hejdlöst och uppmanar mitt maginnehåll att kapitulera. Så, ja, jag vill kräkas!
Rent i allmänhet så hatar jag måndagar. Allt går åt helvete på måndagar. Så varför kliva upp ur sängen på måndagar?
Är morgondagen lika hemsk som jag antar att den kommer att vara så lovar jag här med att aldrig mer ha måndagar. Jag stryker dem helt enkelt ur mitt liv. De kommer inte att excistera längre.
Ett annat alternativ är att jag intalar mig själv att torsdagar är början av veckan och på så vis är ju måndagen bara en av alla andra dagar. Vi får se vad jag väljer.

Jag har förresten jobbat hela helgen, på ett ställe där jag stormtrivs! Det är inte tungt att jobba varje lördag, för det är ett skönt ställe att vara på! Jag diskar, förbereder tallrikar och serverar och det kanske inte låter så kul. Men på just det här stället så är det uthärdligt, och jag gör det faktiskt med glädje!

Här kommer en låt som inte alls har något med inlägget att göra. Jag har inte ens bestämt mig för om jag gillar den än. Eller jo, jag gillar den, men jag har inte bestämt mig för om jag borde skämmas för det än... Bowie borde skämmas över denna video iallafall.. Enjoy.