Klockan är 13.00. Jag har nyss klivit upp ur sängen och förtärt en halv påse polly och två glas mjölk. Lite av gårdagens smink klammrar sig fortfarande fast vid det bakissvullna ansiktet. Uret han bli närmare fem innan mitt värddjur Phäntie the Puffin cyklade hem. Vi gjorde det rätta, avslutade när vi hade som roligast, och gårdagen är numera ett guldkantat minne. Men. I ett svagt ögonblick igår lovade jag henne att följa med ut ikväll. Ut, dansa, dricka och allt som hör därtill.
Jag är sliten, trött, slut som människa. Jag visste att jag skulle känna så här idag, så jag gav henne till och med små tips om hur hon skulle lura mig in i det.
Hon ska komma hit tidigt och säga att: "Vi behöver ju inte gå ut, vi kan äta lite mat och mysa bara" Sen se häller vi upp ett varsitt glas vin, bara för den goda smakens skull. Sen ett till. Och ett till. Ja, ni vet hur det funkar. Efter det så finns det inget mer självklart än att vi ska gå ut.
Jag är lurad redan nu, känner mig redan övertalad på något sätt. Det återstår att se hur dagen fortlöper. Tillsdess så får den ovanstående bilden förkroppsliga min sinnestämning. Tack för ordet.