Att vara hungrig. Är inte det något som är oerhört tråkigt? Det får en att tappa koncentrationsförmågan totalt, och fyller ens hjärna med olika maträtter som man vill ha. Allt annat är omöjligt! Och inte nog med att man inte kan tänka på annat, det gör ju nästan ont också, magsäcken liksom kontraherar och vrider sig i brist på något att bryta ner, magsyran börjar istället ge sig på magsäcken eftersom den inte har någon föda att smälta.
Nu sitter jag här och väntar på att Samantha ska ha ätit klart, me...... Se där! Jag skulle säga att jag väntar på att hon ska ha slutat från sin mattelektion, men så säger jag ätit klart istället! Det är precis det här jag menar!!!
Ja, men åter till ämnet, för när hon har slutat sin lektion så ska vi gå och äta, äntligen! Jag längtar...
Jag skulle kunna skriva något mer, men jag kommer inte på något, det är som sagt mat som tar upp hela mitt sinne. Det är lite som att vara kissnödig och leta efter något, helt omöjligt! Det är fan höjden av frustration!
Smaklig måltid för i helvete...