Jag lägger numera på ett asgarv för att förtydliga hur patetisk och pinsam jag känner mig. Folk lägger ändå märke till att man är generad så vad finns det för mening att dölja det? Och ingen skulle undgå att jag halkar heller med tanke på att jag antingen ger ifrån mig ett oerhört fjolligt "hjälp mig, jag dör"-skrik, som alla andra brudar skriker men lite värre, eller ett oerhört manligt skrik.
Jag och Eken kompetterar varandra så bra på det sättet eftersom att vi vid smärta eller rädsla, båda använder oss av det motsatta könets skrik. Visst det är lite skämmigt att låta som en hel karl när man slår i armbågen i dörrkarmen, men Fredrik förlorar mer heder genom att låta som ett chix.
Åter till det där att spela oberörd, det är dock något jag troligen skulle använda mig av om allt innehåll man har i väskan rammlar ut. Har sett ett skräckexempel på en stackars kille som gick över skolgården med ryggsäck, varav dragkedjan går upp och allt ramlar ut. Killen hade troligen idrott den dagen eftersom kalsonger och diverse låg onaturligt utspritt över en enorm area. Killen, troligen en naturvetare, tokröd i ansiktet började samla ihop sina ägodelar. Jag kände så otroligt starkt med den här killen, men han skulle troligen tycka att det var ännu mer pinsamt om jag lyfte upp hans kalsonger för att hjälpa honom.
Visst, man kan ju inte bara gå ifrån grejerna, men visst vore det skönt i en sån situation?


Jag hatar vintern. Visst, det är vackert att kolla på, men fan inte att vistas i! Kallt och jävligt! För det mesta håller hösten i sig till i slutet av december typ, då är det bara mörkt och kallt, allt är grått. Istället för att se tomten komma pjumsandes i snön utanför föntret, slirar han om kull i leran och tappar skägget inför alla barnbarnen varpå han drar en ramsa som får mormor att svimma istället för att somna. Sen kommer snön, lite, lite, och det blir bara slask och modd av hela skiten! Sen är den över och alla jävla insekter har överlevt så vi får myggår för femte året i rad.
Nä, i år vill jag ha en sju helvetes vinter! Kallt nå förbannat, och massa snö så man knappt kan ta sig utanför dörren, och man ska absolut inte kunna färdas till skolan. Det blir bara dataspel och läsa böcker hela dagarna. Och alla äckliga insekter ska frysa ihjäl, alla utom humlorna och fjärliarna... En sån vinter kan jag acceptera.

Hösten är härlig när den är som den är nu. Bara gul och orange och lite småkylig. Dock verkar det bara vara jag som fattat att det är kallt, eftersom det bara är jag i hela jävla kommunen som springer runt i vinterjackan men, men. Jag gillar som sagt färgerna och att det frasar när man går genom löven. Den friska luften och solen som fortfarande lite smått desperat kikar fram nu och då. Och att det fortfarande regnar lite nu och då, det finns inget så avslappnande som regn. Det är bara en tidsfråga innan jag tröttnat på hösten, men just nu kan jag erkänna att det är fint och att jag smånjuter lite.

Så nu sitter jag här och smuttar stolt på mitt te som jag lärt mig dricka sen en månad tillbaka. De tända ljusen som hör årstiden till brinner fridfullt i i fönstret. Eken är på brödrakväll och jag hoppas att de har en underbar helg, det tänker jag försöka ha! På återseende. Adjö.