För ett tag sen så var jag in på Unitis i ljusdal med Samantha. Där fann jag en groda som var vit och skiftade i pärlemor. Den hade även en glittrig krona på huvudet och ett leende på sina grodläppar.
Denna groda förförde mig och jag kunde inte sluta återkomma till dess hylla för att vila mina ögon på den.
Samantha upptäckte min lilla besatthet och började så smått narra mig för detta.
Jag blev dock inte påverkad av hennes grymma ord utan fortsatte pilla på den lilla pärlemorsgrodan.
Expediten såg min fascination och smög försiktigt fram:

-Det där är vår sista groda, och vi kommer nog inte beställa hem fler vita heller...

Det högg till i mig men jag insåg att det var bäst att ignorerar min impuls att köpa grodan, och istället spara pengar till mina näras julklappar istället.
Jag berättade för Samantha och expediten att jag nog skulle fatta ett osjälviskt beslut och lämna grodan, men dock återkomma efter jul. Fanns grodan kvar så var det ödet och då skulle jag köpa den. Var den slut så var det meningen och kanske skulle den bringa mer lycka till någon annan än mig.
Expediten nickade och log lite, troligen var hon besviken över att hennes till synes briljanta säljarplan hade gått i stöpet.
Jag och min ariske vän lämnade affären och tog bussen hem, men grodan lämnade aldrig riktigt mina tankar, och jag berättade ofta för mina vänner om pärlemorsgrodan -lyckans groda- och om hur jag kände att den på något mystiskt vis tilltalade mig och bringade mig glädje.
Jag hoppades också innerligt, men i dock hemlighet att den skulle finnas kvar i mellandagarna, och lovade mig själv att åter besöka denna affär för att ta med mig grodan hem.
Dagarna gick och julen spenderades hos svärmor! Ekens syster och två bröder var också där och det var en mycket mysig jul! Vi åt oerhört god mat och jag fick jättefina presenter.
Eken hade faktiskt varit så ambitiös och satt rim eller små hintar på paketen, vilket förhöjde nöjesfaktorn vid paketöppningen! På ett av paketen fick jag dock ingen vägledning, eller jo versen fanns där men den sa mig ingeting. Jag slet nyfiket upp mitt paket, och vad får jag se?


Lyckan var total! Den var nu i min ägo, ödet (Eken) hade fört oss samman! Älskade, älskade pärlemorsgroda!