Home and safe
Varit hemma väldigt lite denna vecka, sovit i stugan för det mesta.
Köpte med oss lite godis som jag sitter och kalasar på nu, med lite dåligt samvete måste jag erkänna, men vaffan; jag och Eken gick ju runt kyrksjön igår så då fick vi ju träning som kompenserar iallafall en godispåse!!!
Fick numret till en lägenhet vi ska kika på nu, dock så var det inte till rätt lägenhet, för någon på kontoret har tydligen strulat till det. Denna lägenhet är mindre, men vi ska kika på den iallafall. Kontoret öppnar förresten inte förän på måndag så det känns lite drygt. Man blir lite less när det strular men jaja, hoppas att vi får kolla på den lilla i helgen så vi får något att göra medans vi väntar på att kontoret ska öppna igen..
Jag och Phäntie tog en fika idag innan vi åkte hem, men för att komma till cafeét gick vi genom Ljusdals ghettot... Här kommer lite bilder som visar upp vad vi egenligen fick uppleva
.
Köpte med oss lite godis som jag sitter och kalasar på nu, med lite dåligt samvete måste jag erkänna, men vaffan; jag och Eken gick ju runt kyrksjön igår så då fick vi ju träning som kompenserar iallafall en godispåse!!!
Fick numret till en lägenhet vi ska kika på nu, dock så var det inte till rätt lägenhet, för någon på kontoret har tydligen strulat till det. Denna lägenhet är mindre, men vi ska kika på den iallafall. Kontoret öppnar förresten inte förän på måndag så det känns lite drygt. Man blir lite less när det strular men jaja, hoppas att vi får kolla på den lilla i helgen så vi får något att göra medans vi väntar på att kontoret ska öppna igen..
Jag och Phäntie tog en fika idag innan vi åkte hem, men för att komma till cafeét gick vi genom Ljusdals ghettot... Här kommer lite bilder som visar upp vad vi egenligen fick uppleva
.
Men vi stod starka Phäntie och jag!!!
Kommentarer
Postat av: Phäntie the poet
Ack, så tragisk denna förteelse med att strosa igenom Ljusdals getto äro. Jag rent av känner med de stackars människorna som måste tillbringa sina dagar på denna plats. Solen ej skina när som vi gingo genom dessa ödestigra kvarter. Jag tåla ej mycket mer av denna förödelse. Åh, Låt oss alla ännu en gång se tillbaka på dessa kvarters glans dagar, då folket komma från alla de vädersträken för att endast se en skymt av dessa byggnader. Men nu inte ens solen längre villja kasta sina värmande strålar på denna förruttnelse. Hur kunde vi låte detta ske, vad gick fel?
Trackback
