Ett bakslag.
Vänner. Jag befinner mig fortfarande ute i fält. Många fina foton har tagits, mycket skratt har det blivit och dagarna har inte varit annat än helt fantastiskt jävla ljuvliga. Glass har avnjutits i solsken, människor har analyserats och det har dansats en hel del på rosor.
Men för att man ska uppskatta livets kyssar i panna så krävs en och annan örfil också, vilket jag åkte på igårkväll. I form av en förkyldning.
Halsen är raspig, huvudet tungt och ögonen är blöta. Detta var förvisso väntat då jag länge korsat opåverkad mellan diverse virus och otäckheter, men nog är det lika krävande för det.
Naturligtvis lyser solen hånfullt utanför, men jag väljer likväl att ligga i soffan för att kolla på Family Guy och spela tv-spel.
Nu ska jag ta mig en kopp kaffe (Agnes, jag lovar dig en ordentlig jävla kaffe-bjudning när jag kommer hem! Allt ska ställas till rätta!) och försöka vinna sympatier. På återseende, mina kära.
En bild från i fredags, där man nästa kan tro att jag kände detta på mig.
Trygg i sig själv.
Den här servisen får jag äta ur när jag är här. Jag har inte sagt något till värden själv om detta, men om vi sätter manlighetsbetyg på denna skål, vad hamnar vi på då?
Att ha hittat lite extra glädje.
Idag har varit en fantastisk dag, ta mig fan!
Började med en skaplig sovmorgon, frukost och tittande på Cougar Town sen blev det till att ge sig ut och fotografera. Detta var galet kul, jag har fått tillbaka lite fotoglädje faktiskt. Jag sögs in en smula och fotograferade det mesta jag la ögonen på och mitt sällskap aka guide hade en ängels tålamod med mig.
Som om inte detta vore nog fick jag agera personal shopper och sprang som en sinnessjuk och slet åt mig kläder inne i en butik som jag slängde in i provrummet där den stackars förvirrade saten medgörligt provade plagg efter plagg utan att protestera. Det var galet roligt, i stil med att på nytt vara åtta år och ha en Barbie. Fast då höll man ju mest dockan naken förvisso. Nåväl, mitt offer kom hem med två par byxor, ett linne, en skjorta och tre t-shirtar vilket måste klassas som godkänt enligt mig.
Grädden på moset var att jag lyckades även få en skjorta till mindre än halva priset på grund av ett något förvirrat butiksbiträde. Epic win, mina vänner.
Åt på Subway också, en galet god rostbiffmacka. Så ni vet.
Nu då? Bildredigering och film. Varför inte ett glas rött också, egentligen.
Ps. Drack hysteriskt gott kaffe också. Ur en special edition-mugg. Det är få förunnat, ska ni veta. In your face. Och så vidare. Ds.
Början.
Jag bloggar dåligt, jag vet. Men jag har haft en oerhört trevlig påsk med massa skoj så det har liksom inte funnits tid. Högtiden avslutades igår med att träffa Sebastian aka Glädjepojken i några timmar då vi drack dryck, skrattade och spelade spel. Sagolikt!
Nu är väskan packad och jag ska bege mig neråt i landet för att påbörja mitt projektarbete. Är smått nervös inför detta, men jag hoppas att det blir ett bra resultat. Ett tråkigt inlägg, jag vet, men må så vara! Ta hand om er nu, så ska jag se om jag inte kan bli bättre på att underhålla i framtiden.
Att länka till Karin.
Saknad.
Snart drar Karin till Egypten. För att fota och sortera tändstickor. Hon kommer att vara galet saknad.
Innan blåmärkena...
...så hade vi en sagolik kväll.
Sviter efter gårdagen.
Att agera kravallstaket på Gossip när Norlie och KKV uppträder är inget jag kan rekommendera. Det är alltså mitt knä ni ser.
Vår
Nu har Angelica legat på asfalten för första gången i år och därför är det vår.
Kewl!
Det här är så fruktansvärt roligt!!!
Se bilden och läs!!!
http://saltadbridge.blogspot.se/2012/03/bebe.html
Se bilden och läs!!!
http://saltadbridge.blogspot.se/2012/03/bebe.html
När vi fyra blir en.
Anna har varit galet pysslig den senaste tiden! Hon har då sett till att sammanfoga fyra vackra individer till en perfekt sådan.
ASKA. Som En.
Vi fnissar.
Ni vet... när det plötsligt bara klickar. Angelica och jag har fått nya mål här i livet. Vi ska ha dem.
Om vi pluggar om dagarna?
(Kanske att jag borde förtydliga att det rör som om låtreferenser....)
Att flytta fokus.
Idag kräks vi över måsten och lägger fokus på roliga saker i framtiden istället! 31/3 och påsken kan mycket väl komma att bli legendarisk. Dynamite. Whoop whoop!
SMS-inlägg
Söndag.
Söndag. Vilodagen. Hur hanterar vi detta?
Jo, jag har krälat mig upp ur sängen, placerat mig i soffan och äter nu upp det sista av mitt godis, ty från måndag och fram till påsk ingår jag i en hälsopakt med en annan älskvärd själ som också är aningen svag för frestelser.
Det kommer sannerligen bli en prövning, men vad är väl livet i övrigt? Just det. Annars tänker jag vila, se på DH och eventuellt bege mig till gymet om jag mot all förmodan blir något rastlös under dagen.
Njut av den här dagen, mina vänner, för ni kommer aldrig uppleva den 18/3-2012 igen.
Luggtankar.
Jag börjar fundera på att skaffa lugg igen och hittade det här inlägget. Jag väntar.
http://fridasusannaj.blogg.se/2009/november/draft-nov-9-2009.html#comment
http://fridasusannaj.blogg.se/2009/november/draft-nov-9-2009.html#comment
Fyra saker utöver det jag inte nämner.
Igår. Igår var jag en vidrig individ. Jag låg och tyckte synd om mig själv i diverse smärtor och negativt tänk. Men så kan man ju inte hålla på i två dagar så nu tänker jag redogöra för er om lite trevliga ting som inträffat den senaste tiden.
1) Jag träffade Marcus och Mikaela. Ja. Marcus Melin. Vi fikade och de fick lyssna på mitt oändliga jidder. Jag bjöd hit dem och lovar dem här och nu att inte prata lika mycket då utan att även låta dem få säga ett och annat. Det var oerhört värmande att få se de två igen och slås av hur mycket jag gillar dem. Marcus fick även pluspoäng för att han tyckte sig lägga märke till en viktnedgång från min sida. Bra, Marcus.
Lite jobbigare var det dock att bli antastad av fyllot när jag sedan väntade på bussen, men motgångar och medgångar går ju ofta hand i hand.
2) Jag var och hälsade på min kära bror, som ni såg att jag skrev. Naturligtvis drack jag för mycket. Naturligtvis hände märkliga saker. Naturligtvis hade jag hysteriskt roligt med brorsan. Nästa gång jag besöker honom blir det i Göteborg, och detta kan ju inte bli annat än spritfyllt, märkligt och hysteriskt roligt.
3) På söndagen fick jag ett sms av en ljuvlig kvinna ni fått ta del av mycket här i bloggen som frågade om hon fick besöka mig. Då det nu för tiden dröjer så oerhört länge mellan dessa chanser var jag helt enkelt tvungen att hugga tag i det lilla fingret hon slängde ut. Det var Samantha, Phäntie the Puffin, The Mysterious P som hade några timmar hon kunde slösa på mig.
Jag var fumlig i början, nervös, tappade saker och så, men hon bara såg på mig med sina glittrande ögon och sitt varma men något dömande leende. Tids nog började jag slappna av, vi pratade en del minnen, jag berättade om det mest aktuella och hon om sina närmsta planer. Vi skrattade och jag njöt av denna ljuvliga människa som den senaste tiden blivit lite av en raritet.
Som allt annat hade kvällen ett slut, men när hon såg besvikelsen i mina tårfyllda ögon så kastade hon ut en smula hopp till mig i form av att vi kanske kan mötas i helgen igen. Så nu håller vi tummarna, mina vänner.
4) Det var skräckfilmskväll igår. Vi såg The Grudge igen. Det vidrigaste på hela kvällen var dock att Karin höll på att kvävas och att jag inte var kapabel till att utföra Heimlich manöver. Men efter lite slag och halvhjärtade tryckningar så kunde hon åter avnjuta syret som fanns att tillgå. Sen var vi i ruskig chock ett tag, märkligt nog mer jag än Karin. Men när vi började lugna oss så steg humöret och vi alla fick en kväll av skräckblandad förtjustning.
Karin: Men man ska aldrig skaffa barn! (Då den äckligaste karraktären i filmen är just ett litet barn)
Angelica: Inte asiatiska barn i alla fall.
Man i filmen: What happened here?
Angelica: Tärribäääl tings!
Anna: MEN DET ÄR JU VID SÅDANA DÄR TILLFÄLLEN MAN SPRINGER OCH GÅR!
Ja, där hade vi fyra saker av så oerhört många andra som har fått mig att bli lite extra lycklig den senaste tiden. Hurra för det!
1) Jag träffade Marcus och Mikaela. Ja. Marcus Melin. Vi fikade och de fick lyssna på mitt oändliga jidder. Jag bjöd hit dem och lovar dem här och nu att inte prata lika mycket då utan att även låta dem få säga ett och annat. Det var oerhört värmande att få se de två igen och slås av hur mycket jag gillar dem. Marcus fick även pluspoäng för att han tyckte sig lägga märke till en viktnedgång från min sida. Bra, Marcus.
Lite jobbigare var det dock att bli antastad av fyllot när jag sedan väntade på bussen, men motgångar och medgångar går ju ofta hand i hand.
2) Jag var och hälsade på min kära bror, som ni såg att jag skrev. Naturligtvis drack jag för mycket. Naturligtvis hände märkliga saker. Naturligtvis hade jag hysteriskt roligt med brorsan. Nästa gång jag besöker honom blir det i Göteborg, och detta kan ju inte bli annat än spritfyllt, märkligt och hysteriskt roligt.
3) På söndagen fick jag ett sms av en ljuvlig kvinna ni fått ta del av mycket här i bloggen som frågade om hon fick besöka mig. Då det nu för tiden dröjer så oerhört länge mellan dessa chanser var jag helt enkelt tvungen att hugga tag i det lilla fingret hon slängde ut. Det var Samantha, Phäntie the Puffin, The Mysterious P som hade några timmar hon kunde slösa på mig.
Jag var fumlig i början, nervös, tappade saker och så, men hon bara såg på mig med sina glittrande ögon och sitt varma men något dömande leende. Tids nog började jag slappna av, vi pratade en del minnen, jag berättade om det mest aktuella och hon om sina närmsta planer. Vi skrattade och jag njöt av denna ljuvliga människa som den senaste tiden blivit lite av en raritet.
Som allt annat hade kvällen ett slut, men när hon såg besvikelsen i mina tårfyllda ögon så kastade hon ut en smula hopp till mig i form av att vi kanske kan mötas i helgen igen. Så nu håller vi tummarna, mina vänner.
4) Det var skräckfilmskväll igår. Vi såg The Grudge igen. Det vidrigaste på hela kvällen var dock att Karin höll på att kvävas och att jag inte var kapabel till att utföra Heimlich manöver. Men efter lite slag och halvhjärtade tryckningar så kunde hon åter avnjuta syret som fanns att tillgå. Sen var vi i ruskig chock ett tag, märkligt nog mer jag än Karin. Men när vi började lugna oss så steg humöret och vi alla fick en kväll av skräckblandad förtjustning.
Karin: Men man ska aldrig skaffa barn! (Då den äckligaste karraktären i filmen är just ett litet barn)
Angelica: Inte asiatiska barn i alla fall.
Man i filmen: What happened here?
Angelica: Tärribäääl tings!
Anna: MEN DET ÄR JU VID SÅDANA DÄR TILLFÄLLEN MAN SPRINGER OCH GÅR!
Ja, där hade vi fyra saker av så oerhört många andra som har fått mig att bli lite extra lycklig den senaste tiden. Hurra för det!
Nu åker jag då.
Hej allesammans.
Anna lever ännu, jag har smörjt in hennes rygg med salva och förutom viss irritation så verkar hon överleva detta.
Jag får dock bege mig själv till min bror i Gävlet. Han väntar där och tillsammans, eventuellt hand i hand, ska vi skutta iväg till det närmsta sushistället och totalt pig out.
Det är så trevligt att träffa brorsan, det händer så sällan, så vi har så mycket att ta igen. Vi kan sitta i timmar med ett varsitt glas vin och bara fnittra över livets små nyck. Han hade köpt en ny skjorta nyligen som han bara MÅSTE få visa mig sa han, det ska bli så kul att se!
Ja, det kommer bli fint. Lite kvalitetstid, så att säga. Nu kommer Anna snart för att skjutsa mig till stationen. Var rädd om er den här helgen.
Efter fyra timmars sömn.
God morgon. Det är dramatiskt värre här på internatet! Anna och jag skulle ha begett oss tidigt denna morgon, men så fick Anna lite feber igår framtiden var oviss. Klockan 07:30 får jag dock ett sms om att hon ska packa lite snabbt och komma över. Planerna är på banan igen, tänkte jag lyriskt och slängde ihop de saker jag skulle ha i en liten kasse. Men säg den lycka som varar för evigt, ty 07:50 ringer Anna och delger mig att hon råkat ut för en uppsvälld arm och massa prickar. Hon måste kontakta hälsovårdscentralen och säger något om att det kanske är en barnsjukdom, hon har inte haft dem ännu.
Det är exakt här paniken sätter in för mig. Pratar vi vattenkoppor nu? Dem har jag inte heller haft så det vore ju pricken över i-helvetet en dag som denna. Naturligtvis kliar det redan över hela kroppen på mig och jag väntar in Anna för att få höra vilken dom hon får.
Istället för att frakta oss tidigare så kan det bli att jag allena får bege mig runt tretiden istället. Nu blir det soffläge med mycket vätska och mycket vila. Och vänta.
