Den otäcka individen.
Balans och jämvikt.
Kroppskommunikation.
Smärtan.
Dancing with my baby in the summerrain.
Var just ute och joggade i regnet, vilket nog är det bästa joggvädret. Men Sanna, du som är så smal och läcker borde väl inte behöva jogga, tänker ni nu. Nej, just det, det behöver jag inte. Jag gör det för att jag tycker att det är kul.
Svett+regnbild:
Nu: stretch sen dusch.
Att röra sig. Lite.
Jag hittade min dammiga gamla yoga-dvd idag och bestämde mig för att prova på livet som ormmänniska igen. Dock låg jag och retade upp mig över att jag tycktes ha betalat en mindre förmögenhet på att se en kvinna ligga och djupandas i en halvtimme och så då tog med mig Eken ut i elljusspåret istället.
Eken drog iväg före eftersom jag bestämt mig för att bara powerwalka lite. Hela vägen dit var jag aningen orolig över den groteska myggmängd som mött oss sist vi försökte oss på lite motion, men väl framme var detta inget problem. Det blev en ljuvlig promenad i rask takt med ny musik i iPoden och i slutet så joggade jag faktiskt lite. När jag kommer fram till Eken så upptäcker jag varför min promenad var så njutningsfull, han hade nämligen sprungit före och agerat mygguppsamlare.
Han hade en hel svärm med blodsugare runt sig och var tämligen mån om att ta sig hem så fort som möjligt.
Det jag vill säga med detta är att det faktiskt är ganska trevligt att ge sig ut och röra på sig, något jag har en tendens att glömma väldigt lätt. Eventuellt blir det en till tur imorgon. Om Eken springer först d.v.s.
Snart kanske Snorlax-tiden är över.
Detox, mf.
Min grundplan för denna helg var att fira med Marcus att körslaget är över och att han nu är fri, men han verkar ta ett visst avstånd från mig av någon anledning.
Men.
Det är inte därför jag skriver. Det är så att jag idag påbörjar en detox. Ja, jag gör lite slag i saken, skulle man kunna säga. Och jag har planer på att i och med detta bjuda er lite på vad jag förtär, mest för att jag själv ska komma till insikt. Ni får helt enkelt ta det. Otur.
Vi börjar med en omelett med örtfärskost och någon slags växt. Och 1,5 jordgubbe. Till detta den grumsiga vätskan som jag ska svepa 1,5 liter av varje dag i 20 dagar. Jag har även fått i mig ett halvt äpple, men jag tror att jag hatar äpplen.
Att kompensera.
Jahaja, så slet man tag i ipoden och gav sig ut på en timmes powerwalk. Sån är jag. Spontan. Sportig. Fresh liksom. Ja.
Innan dess tryckte jag i mig en halv påse bilar och WoWade i två timmar. Men det förtränger vi på tre. Ett. Två. TRE!
Bekräftelse, tack.
Detta är alltså min ungefärliga träning i Augusti, då jag väl kom igång, dock fattas ett pass tisdag den 17:e. Strecken är km.
Den här veckan har jag gått in för att värma upp mor och fars jakthund inför kommande jaktsäsong, därför har jag trots väldigt ömmande benhinnor tvingat ut mig fyra dagar i rad nu.
Detta lilla diagram kanske inte är så mycket för en elitidrottare (eller en novis för den delen heller) men för mig är det ett jävla mirakel att jag ännu inte helt struntat i hela grejen, speciellt med tanke på att benen protesterar enormt just nu.
Äh, det är väl en klapp på axeln jag är ute efter här antar jag. Så var lite hyggliga nu, säg bra.
Ett steg bakåt.
Blev 2,5 km idag igen, dock inte den roligaste springturen. Igår när jag gick och la mig kände jag att jag nog inte druckit tillräckligt med vatten efter förra rundan, men orkade dock inte gå upp och hämta vatten. Låg vaken med huvudvärk i en halvtimme tills jag blev rastlös och gick och la mig framför tvn istället, utan att hämta vatten då heller. Not so bright.
Hela den här morgonen har jag gått och kännt mig klibbig och varm, svettats som en liten gris helt enkelt, utan att det direkt varit så varmt. Har även känt mig lite hängig i övrigt, lite ont i halsen m.m.
Då borde jag ha druckit en massa vatten och gått och lagt mig, istället har jag vimsat runt hela morgon och ätit allt salt jag kunnat hitta för att sen svepa en Cappuccino och tvinga med mig Eken ut i spåret just när solen kommit fram och börjat steka.
Så fruktansvärt dumt.
Det var äckligt varmt, sjukt jobbigt och jag var snuskigt törstig hela rundan. Som om inte det var nog så kände jag redan efter ca. 50 meter att det gjorde ont på insidan av vänster vad, som sedan störde mig under hela slingan. Att ta två varv var inte så lockande med andra ord.
Men, men, fick upp lite puls iallafall. Nu ska jag hinka vatten och massera min stackars vad. På återseende.
P.s. Säg bra. D.s.
Bilden framhäver inte hur utmattad jag är. Ni får använda fantasin lite. Jag vet inte varför jag väljer att visa upp mitt svettiga ansikte efter varje runda, men jag ser det lite som en tradition nu. Ett bevis för att jag faktiskt gör det, både för er och mig. T-shirten är bytt, kanske är det därför det gick så jävla dåligt idag. MEN JAG KOMMER TILLBAKA.
Den blåa t-shirten.
T-shirten jag har på mig är en gåva från en mycket vis lastbilsentreprenör från Norsjö vid namn Sören, den har jag joggat i fyra gånger i sträck nu och den osar ganska rejält. När jag drog på mig den idag så tänkte jag att det fan är sista gången, sen åker den i tvätten, men på något sätt så njuter jag lite av odören. Den symboliserar att jag faktiskt ansträngt mig hårt flera gånger inom en kort tidsperiod. Jag har kämpat i den blåa t-shirten som jag aldrig någonsin kämpat förut. Den blåa t-shirten är min beslutsamhet och min karaktär.
Tänk om Sören visste detta då han gav mig den under min arbetstid i Östersund. Eller kanske var det just det han gjorde.
Han gav den till mig i en campingstuga i Lit, då vi båda haft en hård arbetsdag och satt och filosoferade över meningen med livet. Jag bjöd honom på gott&blandat och han tackade och tog tre bitar om jag inte minns fel. Det var mycket fint.
Tack Sören. Jag kommer aldrig att glömma dig.
Hybrisen vid femte löparrundan...
Helt. Jävla. Slut.
Förbättring.
Belöning.
Det flög fan i Eken och mig igår så vi gav oss ut och promenerade/sprang elljusspåret på 2,5km. På något vis fick vi mersmak så idag blev det samma runda gånger två. Och hur belönar man det? Jo med polly och turkisk peppar. Of course.
Tjock fullkornsvälling...
Tjock fullkornsvälling med linfrön och havregryn i. Nu jävlar...
En inte så pjåkig dag.
Jo, en himla massa smarriga recept!
Det är nämligen så att lånetiden på svärmors kokböcker börjar gå ut, och listig som jag är har jag börjat kopiera dem. Så större delen av dagen har jag suttit inne i photoshop och knåpat ihop snygga recept. Efter som jag ännu inte har office på min burk så får jag nöja mig med att svära över ps. Förutom detta har jag och Eken tagit en rask promenad och så har jag slängt ihop en mycket god köttfärssås. En inte så pjåkig dag måste jag säga. Detta avslutas med ett gympapass om en halvtimme. Jag tror inte riktigt ni förstår vilken bra dag detta har varit ur hälsosynpunkt, därför ska jag dra det för er extra tydligt.
nr 1: Alla recept jag fipplat med är ur LCHF-kokböcker. Tummen uppp.
nr 2: Vi tog en rask promenad. Hälsofördelar: Boost för blodcirkulation, matsmältning, kondition samt syreintag.
nr 3: Middagen bestod av ekologiska fullkornsmakaroner, köttfärs från lokalt slakteri och ekologiska krossade tomater. Good.
nr 4: Gympa, core. I'm going to be a fit motherfucker!
Förstår ni? Ni kan hylla mig nu.
Calling out for attention.
Loggade in för att skriva ett nytt inlägg och ser att ni inte kommenterat alls det på de två sista där. Visst, te-grejen var väl inte så mycket att yttra sig om, det var mest jag som ville fylla ut lite. Men det andra då?! Här berättar jag om hur duktig jag varit och promenerat, men ni bara sitter tyst utan att säga ett ord. Ni ska höja mig till skyarna då jag berättar om sånt här, annars kommer jag sluta röra mig och bli en sån där som måste transporteras med lyftkran om jag ska någonstans. Vill ni det va? Fy fan.
Jag var ut idag också, trots ett stilla duggregn, om ni nu bryr er. Är lite besviken på min iPod-sensor som ansåg att jag gick en halv kilometer kortare idag, fast jag gick precis samma runda fast åt andra hållet. Brantare uppförsbackar idag, ska ni veta. Höll på att svimma bara av att gå i rask takt upp för en av dem, men just som jag tänkte stanna och vila så beslutade jag mig för att springa upp den sista biten istället. Det här kommer bli vackert, det känner jag på mig. Här måste ni fan skriva något, jag har nu powerwalkat två dagar i rad! Säg bra.
Den här bilden tog jag hos mamma i söndags. Det är frostätna knoppar som inte hann med denna sommar. SÄG FINT!
Tack Lance Armstrong!
Här bjuder jag på ett par rosiga kinder!Jag tog nämligen en promenad ändå! Satt och slötittade på MTV och fick syn på Agnes som låg och åmade sig, så då tänkte jag att jag nog fan skulle ge mig ut iallafall. Så här blir inga rumpor fasta, skrek jag ut i det tomma rummet och stängde av tv:n. Drog på mig ruskigt mycket kläder och sen bar det av ut i den friska höstluften. Mitt mål var elljusspåret, men då mina benhinnor började ömma något ruskigt vid första uppförbacken så tänkte jag att det får bli en liten vanlig slinga runt innerstaden här i jarse (HAHAHA). Så när jag bestämde mig för att minska av på sträckan så bestämde jag mig även för att köra på lite hårdare, så istället för stilla lunk så blev det lite utav en powerwalk. Jävlar vad tranvaderna fick trippa! Svetten började blygsamt tränga fram i pannan och efter ett litet tag så släppte smärtan i benhinnorna.
Under hela rundan så förvånades jag över hur bra det kändes. Min smått paranoida hjärna kunde riktigt känna hur blodet rushades på så att alla små giftansamlingar i kroppen spolades bort och hur tre år lades på min livslängd. Ett ångestladdat minne från två år tillbaka kom plötsligt upp i huvudet och jag fick för mig att bearbeta det hela, tänkte igenom det och helt plötsligt insåg jag att det inte var så farligt. Så känner jag säkert bara nu, eftersom jag är lite berusad av motionen, och tänker jag på det imorgon kommer det säkert hugga lika mycket i magen att tänka på det som tidigare men vi kan väl låtsas att motionen är lösningen bakom all min ångest så länge.
Jag hade hoppats att träningsvärken skulle släppa om jag fick blodet att pumpa lite, men den sitter där den sitter och det är bara att acceptera det, antar jag.
Min iPod var naturligtvis med och coachade mig genom denna prövning, och när jag köpte iPoden beställde jag även en sån där jävla sensor som Nike och Apple gjort tillsammans för att kunna lura oss på lite mer pengar. Hur som helst hade jag den ikopplad då jag promenixade och då jag kommit hem så tryckte jag på knappen för att avsluta min träning. En kvinnoröst läste då upp hur långt jag gått, hur lång tid det tagit och den genomsnittliga takten. Efter det hör jag en mansröst som presenterar sig som Lance Armstrong och gratulerar mig till min längsta workout so far. Jaha? Hur mycket pengar betalade Apple och Nike honom för att han skulle säga den där lilla grejen? Och ska jag bli tokpeppad av denna lilla fras? Ska jag bli helt extas för att mr. Armstrong gratulerar mig personligen, samt några andra miljoner människor som har denna lilla manick? Nej, då hade jag hellre betalat en femtiolapp mindre och tagit att tjejen som läste upp mina resultat gratulerade mig. Äh, men nu ska inte jag bitcha om det här, det vore ju onödigt. Jag borde bli glad istället.
Tack Lance, jag är ganska stolt själv! Du är rätt så duktig du också!
Träningsvärk och för mycket sömn.
Har sovit lite för länge idag tror jag, känner mig helt slut! För att inte tala om mina axlar som fick en rejäl omgång på gympan igår, detta gör att jag är tokstel i hela överdelen av min lilla kropp, speciellt nacken. Känner att magen stax också kommer börja ömma, så fort jag vaknat lite mer bara. På ett vis gillar man ju träningsvärk, men märker att det tar liksom, men fan när man knappt kan röra sig så kan man hålla sig för skratt.
Hade planer på att ta en promenad idag, kanske till och med bli så tokig att jag joggar lite, men det ser ut att vara vidrigt kallt ute så det är möjligt att jag skjuter lite på det hela.
Nej, nu känner jag att det är dags att peppa till och börja den här jävla dagen någon gång. Först ska jag kolla min tvättid, bokade en till idag, men nu när jag tänker på det får jag för mig att jag bokade in den första vilket var igår. Tokigt. Måste checka av det, sen ska vi se åt vilket håll jag vill ta den här dagen. Antingen sätter jag på lite lugna toner och kokar en kopp te och sätter mig för att läsa, eller så dansar jag runt till def leppard hela morgonen, vi får se. Absolut först av allt: MORGON-ÄGGEN!
