Hemmet.
Ett mindre bakslag.
Ja, jag har fått förtroendet att vara ensam en längre stund i en persons lägenhet. Som jag såg fram emot detta, la upp en tidsplan, byggde upp scenarion om de levande ljusen, tet, serierna jag skulle kolla på.
Jag pratade med Anki hela vägen ut hit, delade min lycka. Jag kom fram, gick genom vardagsrummet där ett täcke låg slängt i soffan vidare in i köket för att ställa blommorna jag hade med mig i vatten och avslutade samtalet.
Med ett stort leende på läpparna återvänder jag in mot vardagsrummet för att där stanna upp och falla ihop lealös ihop på golvet av ren rädsla, ty täcket tog i mitt periferiseende formen av en mänsklig individ.
Jag hämtade mig från händelsen, men tog ändå åt mig av insikten att det kanske inte bara är ren och skär njutning att vara helt själv när man lider av paranoia och har lätt för att få blåmärken.
Att vilja ha ett hem.
Jag söker lägenhet. Max en två, men det lär bli en etta. I trygga lilla Järvsö.
Gott så.
Jag skickade in en intresseanmälan och berättade om mina önskemål, sedan vakade jag som en hök över hemsidan. När det var fyra ettor ute på erbjudande kunde jag inte stå emot längre, utan ringde upp och frågade om det gick att lösa en visning.
- Har du gjort en intresseanmälan?
Jag svarade ja och uppgav personuppgifter.
- Ja, du finns här. Vi väntar på fler besiktningsbesked, jag kommer höra av mig med ett erbjudande senare.
Jag berättar att jag jobbar och frågar hur man då löser det här med nyckelutlämning.
- Men det löser sig, låt mig få göra ett erbjudande!
En gräns var satt, jag var för ivrig med att vilja betala hyra. Skamlöst pushig, helt enkelt. Så nu parasiterar jag på någon annans lägenhet för att stilla abstinensen något.
En vacker dag...
Sovrumsändringar
För en tid sen fick jag en vision. Jag skulle göra vårt sovrum mysigt. Det är något jag länge försökt med men inte rikitigt lyckats. Så jag slarv-betsade spegeln vi köpte för jättelängesen svart och hängde upp.
Och visst blev det en liten förbättring mot att ha det helt tomt, det blev det. Men det var ändå inte riktigt helt hundra.
Så jag började fundera och plötsligt slog det mig att jag skulle sätta upp massa bilder ovanför sängen och sätta garderobsblommor på sängborden, sen som kronan på verket byta ut panelgardinerna mot en simpel gardinkappa. Det skulle bli sagolikt! Sen gick veckorna och jag väntade på att hitta de perfekta ramarna och de frodigaste garderobsblommorna, men med tiden kom också tvekan. Det skulle bli en himla massa hål i väggen för alla de där tavlorna. Och jag skulle säkert inte kunna få dem att se så där slarvigt uppsatta ut så det blev snyggt. Och garderobsblommor?! Vad tänkte jag med, världens fulaste blommor ju! Gardinkappan kommer däremot passa bra.
Men så var vi på Ullared och jag började fylla vagnen med tavelramar. Jag trotsade tvekan och kunde höra det lilla blå tåget i mig.
jag tror jag kan, jag tror jag kan, jag tror jag kan.
SER NI GARDEROBSBLOMMORNA!?! Jag kunde inte ha valt en bättre växt! Solljuset når ju inte riktigt dem så därför krävs det en överlevarväxt. Och ramarna! FANTASTISKT! Jag funderar dock på att ta fram lite svartvita bilder och byta ut alla förutom dem i mitten. Det enda jag är lite missnöjd med är gardinkappan. Det blev lite tomt, tycker ni inte? Jag har dock bytt ut den svarta mot en vit nu.
Jag känner dock att jag inte är en tillräckligt duktig fotograf för att återge den otroliga myskänslan som uppstår. Men erkänn att det nog blev en liten förändring mot det bättre? Hade även velat bädda med det nya påslakanset jag köpte samtidigt som ramarna, men de måste tvättas först. För då jävlar hade ni fått sett på en förändring, ojojoj!
Jaja, nu har jag fått dela med mig, tack.
Halvlek!
Så här såg det ut när jag började:
Jajaja, predika ni, men vem orkar städa så här på sommaren när man befinner sig i sockerkoma och allt!!!
Nu har jag kommit halvvägs:
Diskmaskinen snurrar på utav bara helvete, satte den på ett extra långt programm så det ska bli riktigt rent fast främst så jag inte ska behöva plocka ur den på ett tag. Men nu är jag värd en lite pause. Slutprodukten kommer slå er alla med häpnad. Tack.
Grillning och nya grejer.
Efter detta begav vi oss hemmåt för att grilla lite på balkongen. Grannen bredvid blev säkert inte glad över detta, men det blev vi ty köttet blev mycket gott!
Efter det kom jag på att jag ska få finbesök imorgon av miss P så jag satte igång att pyssla lite. Städade och började placera ut alla nya ting jag inhandlat från IKEA.
I sängen är nu bäddad med nytt påslakanset, nytt lakan, två nya vita örngott samt två nya kuddar. And it feels so good.
Rullade ut de nya mattorna så det blir mjukt och skönt att tassa upp på morgonen.
Satte upp lite ramar och monterade ihop den nya lampan som lyser upp så gemytligt där den nu står. Sovrummet börjar ta sig helt enkelt, ska bara upp lite grejer på väggen bakom sängen. Det ska bli en fröjd att gå och knoppa ikväll!
Även toaletten fick sig en liten upphottning med nya mattor, en ny toarullshållare och lite mer färgpassande handdukar på krokarna. En smula fräshare.
<Före Efter> 
Jag älskar nya grejer. Älskar. Detta är ju säkert skittråkigt för er andra att läsa om men eftersom jag är så fruktansvärt lycklig över mina inköp och är inne i mitt pyssel/städ-rus så kan inget hindra mig från att publicera detta. HA!
Imorgon är det jobb som gäller, så nu ska jag slänga mig i duschen för att sedan däcka.
Tack för mig.
Why?
Nu har även gardinerna i data-rummet åkt upp, och även här så är det lite för mycket tyg att handskas med.
De flesta i min omgivning får sy upp sina gardiner, detta är alltså ett relativt vanligt och återkommande problem. Detta får mig att undra varför inte gardin-tillverkarna anpassar sig efter det normala måttet när det gäller svenska fönster, så kan de med monster-rutor specialsy sina egna jävla gardiner.
Har jag inte rätt? Istället för att varenda stackars medelsvensk ska få sitta och nåla, sy och sticka sig i fingret kan väl de tre övriga i sina akvarie-hus skylla sig själva och strula bäst fan de vill med sina fönsterdekorationer.
Det är min åsikt, och jag står fast vid den...tills jag själv får högre tak och större fönster.
Köpte ny blomma idag också, en liten tant-blomma, så nu tycker jag att vi alla skall be för dess överlevnad. Tack.
En självmordsbenägen ödla...
Idag hade jag tänkt att göra lägenheten skinande ren och bygga en sänggavel så vi inte ska fetta ner väggen bakom sängen. Så vi åkte till Svenssons och sågade ut en skiva och igår köpte vi två meter vaxduk att klä den med. Vitt med reptilmönster, mm flådigt ska det vara.
Det är bara det att jag inte känner mig kreativ idag. Och jag kan verkligen inte kompromissa. Jag satte ihop sänggaveln lite provisoriskt och sköt in den bakom sängen och kände hur det brände bakom ögonen. "Det där blev ju inte bra" tänkte jag och kände den hysteriska känslan, som jag fick tidigare idag, återkomma.
Jag låg i sängen med täcket över huvudet och Eken försökte muntra upp mig genom att hota att tippa mig ur sängen och sjunga för mig. Då började det bubbla upp. Ett läte som inte var av denna värld sipprade fram genom min strupe. Grät jag? Skrattade jag? Det var omöjligt att avgöra, och jag visste inte själv. Känslan av uppgivenhet brände hål i min lilla mage och tårarna rann ner för mina tinningar och fyllde mina öron.
Eken varkade inte reagera så mycket över detta utan skrattade bort det, men jag tror att han innerst inne blev lite rädd. Han vet inte riktigt vem jag är längre. Kanske känner han sig lite otrygg.
Nåväl, ta en titt på den förbannade sänggaveln. Känner ni som jag?
Den smälter liksom in förmycket i väggen och passar inte alls särskillt bra. Helvitt kanske hade varit bättre? Eller en riktig sänggavel. Jag kanske ska klippa ut små bokstäver i svart och skriva nått mystiskt i överkant på den? Skulle det vara fräckt? Jag vet varken ut eller in om jag ska vara ärlig.
Glansigt reptil-mönster. Porrigt värre...
De tar i!
Men jag satte inte dit några tyngder, de är ju förihelvete för långa så det skulle inte hjälpa!
Ser ni? Stryka dem är en sak, men att sy upp dem, jag vet inte jag...
Köket tar sig...
Ja, nu är det färdigtapetserat och lite grejjer har smått flyttats över.
Tusen, tusen tack Janne och Marlene för all hjälp! Ovärdeligt!
Fick hem den sista stolen till Johan, mitt matborsset, så nu är det ihopsatt och på plats.
Har även fått blommor av systeryster i inflyttningspresent, med jättefina krukor!
Så det börjar ta sig nu, en jävla skillnad från förut! Nu gäller det bara att flytta över alla grejjer, men det får vänta tills Eken anländer, då han börjat känna sig lite utanför i sin frånvaro.
Nu ska jag ta mig en kopp te och plugga lite. På återseende
Städning i trean...
Efter ha suttit med rakblad och mängder av aceton för att få bort de där jävla kakeldekortionerna så är jag så jävla nöjd med mig själv! Äntligen är jag fri de där groteska små bilderna.
Får se om jag sätter upp några andra eller om jag låter dem vara som de är nu.
Efter:
Har även börjat putsa på spisen som var lite småsnuskig och damma ur alla skåp. Jag förstår inte riktigt hur hyresvärden kunde godkänna flyttstädningen i den lägenheten, men det är lite mysigt att vara där och städa och pyssla för då vet man ju att det blir riktigt gjort.
Ja, då är ni lite uppdaterade då. Tack för mig
Tisdag
Hur som helst så blev det ingen matta igår då Sara inte hann med det men jag ska ta mig ner dit idag och hoppas på att den finns kvar. Igår valde vi tapeterna som ljusdalshem ska sätta upp, och hör och häpna; jag lät Eken vinna!
Som vanligt så tittar min fruktansvärda beslutsångest fram. Folk som använder begreppet beslutsångest kanske menar att de har lite svårt att välja, men i min värld är det tusen gånger värre. Här snackar vi riktig, riktig ångest!
Hur som helst så fick vi en pärm att välja ur som tillhörde valen man får av ljusdalshem, gott så. När jag stod där och beklagade mig över hur svårt jag hade det så kommer tjejen jobbar fram och säger:
"Men snälla gumman, du har en pärm att välja i, ser du hur många som finns här eller?"
Och det är sant, vi hade inte varit hemma än om jag behövt välja bland ännu fler.
Till slut verkar både Eken och expediten mycket säkra på sin sak och jag ger vika, så nu är det bara att hoppas på att det blir så där äckligt snyggt som jag vill ha det...
Nu ska jag slänga i mig någon slags frukost, sen ska jag städa här för att sedan hämta upp Phäntie och hjälpa henne mata sina höns som hon är fruktansvärt rädd för. That's today, folks!
Ännu mer pryl tjaffs...
Jag är allt bra jävla klurig jag!
Sen såg jag ett litet erbjudande i Elgiganten som kittlade min lilla magsäck. Dock är nog denna dröm en bit bort, men ack så läcker den denna var. Samsung 42"- TILL HELT GALET PRIS, som Elgiganten själv skiver, 6490 riksdaler.
Såg även en tv från Philips nu med ambilight, och hur fräckt är inte det?! Den finessen har nog funnits ett tag, men var för otekniska lilla mig helt okänd tills jag fick reklambladet från elgiganten imorse och så jag googlade lite och fick ännu ett litet krav på min dröm-tv lista. Ambilight känner alltså av färgerna från bilden på TV-apparaten och justerar därefter bakgrundsljusets sken efter det. Nice.
Sen fick jag brev från Jotex, och på kuveret stog det "Innehåller viktig information!"
Redan här anade jag ugglor. Antingen kommer de beskylla mig för att inte ha betalat någon räkning, vilket skulle vara konsigt eftersom jag inte beställt något därifrån på cirka ett år, eller så innehåller kuveret bara nått löjligt erbjudande som de lurar mig till att öppna med den där texten. Ni ser, jag var redan väldigt skeptisk då jag slet upp kuvertet.
Och mycket riktigt, en enkät man skulle svara på "då Jotex ständigt försöker föbättra sig." Mmmm, just.
För detta får man 100kr rabatt på nästa beställning, så länge man beställer över 200kr. Bra, med andra ord så slipper man betala frakt och expeditionsavgift som sammanlagt hamnar på just denna summa. Faktum är att jag har kommit att avsky Jotex just för denna lilla summa som tillkommer i slutet på varje beställning. Och det ska jag säga till dem då jag fyller i enkäten, de ska nog få höra ett och annat, så det så!
Typiskt...
Ringer till Jysk ändå för att se om de har bordet jag siktat in mig på inne, men nej det får jag höra att de inte har. Jag kan beställa ett, man jag vill ju åka dit idag och hämta det, jag har ju planerat detta hela helgen för guds skull!
Försöker ringa Eken men hans mobil är inte på så jag har inget support att hämta där hellre...
Trösta mig för guds skull!
Åh Ettan, you came and you gave without taking...
...but we sent you away.
Det känns inte riktigt bra faktiskt.
15 mars sa de, då måste vi vara ute. Men det är ju för tidigt att börja flytta grejer nu. Funderade en snabbis på att gå det och ta med mig skurgrejor och städa ur så innihelvete så det gnistrar om grejjerna, men så slog det mig att tapetseraren ska dit och då kommer han slipa och härja så då kommer det vara slipdam över hela stället och då är mitt slit förgäves.
Försökte släppa tanken på lägenheten och plugga lite matte, men siffrorna var sannerligen inte på min sida idag. Så tillslut slog jag ihop böckerna med tårarna rinnandes ner för kinderna, blodsmak i munnen och endast den tomma trean i huvudet.
Jag ser mig om i vår nuvarande bostad och fylls av vemod inför flytten.
Vi har trivts i dig, Ettan. Du var vacker och mild mot oss. Men vi visste alla att det inte skulle hålla i längden och nu har vi hittat en annan. Det är inte dig det är fel på, du har varit underbar, men jag och Eken känner oss kvävda. Vi vill få luft under vingarna igen och tyvärr så kan inte du erbjuda detta, o kära Etta.
Men du ska veta att vi älskade dig, och vi kommer aldrig glömma dig. Du var vårt hem, vår trygghet. Och dina tapeter var så djävulskt vackra att man knappt kunde ta ögonen från dem. Men vi behöver nått mera en bara vackra väggar. Och trots att du är väl utrustad med ett enormt kök som gett oss njutning så många gånger, så måste vi se framåt. Tack för den här tiden.
Ja, det känns som att jag bara kommer få gå och vänta nu den här tiden som är kvar. Jag bor inte här längre, jag är på besök. Tomheten och rastlösheten som infinner sig tynger mig.
Det har varit underbart här, men det kommer det nog att bli i den andra också, visst då?
Det kommer nog bli som när Eken blir borta i längre perioder, dagen innan han åker så är jag på botten, totalt deprimerad och tänker att jag aldrig kommer klara mig själv.
Dagen efter ringer jag och ringer, måste veta vad han gör och hur han mår.
När ytterligare en dag har gått så är han glömd, jag klarar mig själv och frodas!
Sen kommer han hem igen och jag blir elak mot honom. Vad gör han här? Jag hade det ju så bra utan honom. Försöker undvika att prata med honom, han ger mig kärlek men jag stöter bort den, snäser åt honom och irriterar mig på allt han gör. Dag två efter att han kommit hem så klänger jag på honom som aldrig förr, likt en kärlekskrank mars-katt så gnider jag mig mot honom och kvittrar hejdlöst- överlycklig över att min älskade Eken är hemma.
Så kommer det kanske bli med lägenheten, förutom försoningsdelen, den ack så ljuva försoningsdelen.
Men det känns jobbigt att ha sån här lång tid på sig, jag har aldrig varit bra på att ta farväl. Jag vill att hyresvärden ska komma hit och pressa en pistol mot min tinning och skrika att jag har tre timmar på mig att flytta över alla grejer. Snabbt och skoningslöst, som att dra bort ett plåster. Vipps så sitter man i den nya lyan bland kartonger och vattenskador och har ingen aning om hur det gick till, men man finner sig i det.
Klart och betalt!
Japp, nu är det påskrivet och klart för nya lägenheten! Innan den 15 mars måste vi vara ute så det är väl lika bra att börja röjja lite smått bland alla småsaker. Och jag ska väl börja plugga på om tapetsering... Kan ha tagit mig vatten över huvudet här faktiskt. Annars har jag en svåger som är en hejjare på det där *blink, blink* som kanske kan komma med lite tipps.
Så vänner och bekanta, håll öronen öppna för snart ringer jag och vill ha hjälp med kartonger och otympliga soffor!
Vi hörs;)
Att flytta eller att inte flytta?
Tapeter är en känslig fråga, mönster är inte min kopp av te om man säger så.
Sen min beslutsångest som inte är av denna värld.
Men nu är det nästan bestämt, till 99%. De har sagt att vi kommer att få vardagsrummet omtapetserat, och de två andra rummen jag vill tapetsera om kan man nog fixa själv, då det inte går åt allt för många rullar.
Tog Sara med mig som smakråd och hon gav mig ungerfär samma entusiasm då jag provar nya kläder. Det man inte vet med Sara är om det man visar är så snyggt att hon blir lite avis och inte vill visa hur hon känner inför det, eller om det helt enkelt inte är fint men hon inte vill såra en. I detta fall kanske det lutade åt det sista alternativet...
När Sara åkte hem gick jag och klurade på om jag verkligen stängt balkongdörren eller inte.
Jag sprang dit ännu en gång (tredje för idag) och tog även med mig kameran för att fota lite. Upptäckte att jag faktiskt stängt balkongdörren och öppnade den för att ta bilder ute på balkongen, sen gick jag igenom resten av lägenheten och fortsatte fota. Nu så här i efterhand så börjar jag funder- stängde jag balkongdörren?
Nåväl här kommer bilderna:
Rummet bredvid köket som fått lite bling i form av nagellack på fönsterkarmen, troligen går detta att rädda med aceton.
Man tar sig även ut på balkongen från detta rum. Blir nog antingen sovrum eller datarum.
Stora vardagsrummet som vi ska få tapeterat, och dess förspacklade hål.
Så vad tror ni? Är en trea på tok för stort för oss eller can we do it?!
Beslutsångest...
Och köket var litet, som i alla lägenheter förutom i den vi har nu.
Man har ju blivit så borskämd då allt var nytapetserat och bytt där vi bor nu.
Så som sagt, jag vet inte. Lite mindre fint men mycket mer plats skulle det bli.
Eken får bestämma...
Make a Move?
Ah, nu har jag äntligen lyckas väcka Eken med lite tangentbordssmatter så nu ska vi iväg och kolla på lägenhet. Har varit och kollat på ca 6st redan, men då de flesta lägenheterna här omkring är ganska skabbiga har vi inte tagit klivet ännu.
Detta är en 3:a, så faller den oss i smaken blir det lite mer yta för oss att röra oss på i jämnförelse med ettan vi bor i nu...
Jaja, nu drar vi!!!
