Att ta det säkra före det osäkra.
Jag kallar den: Drömmen om en etta.
Vi har varit på fotoutflykt idag och Karins hököga upptäckte den här liraren. Någon som kanske ledsnat på kollektivet och ville börja på något nytt. En liten etta i marknivå, nära till havet. 
Den bästaste Samuel.
Grottor och sånt.
Har inte tid med detta, kryper i grottor och sånt skit. Solar lite. Köper kameror. Skapar minnen. Ja. Har inte riktigt tid att blogga. Vi hörs sen.
Jag och Breivik...
Karin följer Breivik-rättegången likt besatt när den liveuppdateras på aftonbladets hemsida. Detta skrevs just:
Vad tänkte du när han flyttade hem till mamma 2006?
-Att han gått in i en depression eller blivit homosexuell och inte vågade stå för det.
Först skrattade jag hejdlöst över denna absurda parallell sen blev jag alldeles kall i kroppen. Jag kommer inom kort flytta hem till mamma. Hur ska man tolka detta? Betyder detta att jag är deprimerad, homosexuell eller psykopat? Eller ännu värre; en deprimerad homosexuell psykopat?
Vad tänkte du när han flyttade hem till mamma 2006?
-Att han gått in i en depression eller blivit homosexuell och inte vågade stå för det.
Först skrattade jag hejdlöst över denna absurda parallell sen blev jag alldeles kall i kroppen. Jag kommer inom kort flytta hem till mamma. Hur ska man tolka detta? Betyder detta att jag är deprimerad, homosexuell eller psykopat? Eller ännu värre; en deprimerad homosexuell psykopat?
Gofika 2
Som sagt... Det blir nog mest fika.
En galet skön dag.
23 grader, strålande sol och ljumma vindar, maddafakkas! Och så en sushipicknick i det gröna på det. Sweet.
Dock gav detta vissa dystra följder:
Sjukt värt det dock.
Gofika.
Skåne var så ljuvligt sist jag var på besök så nu är jag här nere igen på en fika. Café Teapot i Kristianstad har en löjligt god Polkakladdekaka (Ja, de säger kladdekaka här nere, skitlöjligt, jag vet.) för att inte tala om den varma chokladen som smakar.... ja inte fan vet jag, något drömskt typ ljuvliga dagdrömmar.
Bilderna på mig har Björn tagit då, så skillad att jag kan fota mig själv samtidigt som jag dricker varm choklad och ser förförisk ut är jag inte.
Ps. Jag vet att det inte är så HC att lyfta lillfingret när man dricker. Men jag är ju en lady, för satan. Ha överseende. Ds.
Stulna bilder på mysiga gänget.
Här är några bilder skamlöst stulna från Anna (aanderssonphotos.blogg.se) där hon fångat oss alla med att busa loss med förberedelserna för Vernissaget. Lite fnissigt så där.
Att ge upp.
Jajaja, jag börjar tröttna nu. Ni kan sluta maila mig hela tiden med frågan "Sanna, hur ser du ut när du åker tåg? Egentligen?" Det är ju för fan en jättemärklig fråga, det blir ju pinsamt i längden.
Vad ger den informationen er? Jag har börjat slänga dem direkt utan att läsa, har man sett ett patetiskt trånmail har man sett alla liksom.
Men ni har nu lyckats knäcka mig. Alla har sin gräns och min är nådd här. Jag orkar inte längre. Därför har jag beslutat att möta er i den här frågan. Tillgodose ert behov, helt enkelt. Egentligen helt i onödan, för ni visste säkert svaret innerst inne.
Jag ser drömsk ut. Kanske något hög till och från. En hypnotisk skönhet.
Kom igen. Ni visste ju redan detta. Jaja.
Det är alltså Björn som fångat detta tågresande väsen på bild. Hatten av. Jag har redigerat bilderna, men då något går åt helvete under uppladdningen är det ingen idé att jag sitter här och försöker malla mig över det faktumet. Det faller platt. Svider till lite i mellangärdet så att säga. Jaja. Nu ska jag låta bli en godispåse i väntan på en mytomspunnen Big Taco Nacho och Dexter. Adios amigos, mariposa och så vidare.
En kärlek som aldrig rostar.
I motljus.
En insikt.
Jag har kommit till insikten att jag behöver öva lite på mitt skratt. Kanske få det att bli något charmigare. Undvika skapandet av dubbelhakor bland annat. Få det lite femininare. Detta har Anna pysslat ihop nu på förmiddagen:
http://aanderssonphotos.blogg.se/2012/may/sannas-skratt.html#comment
http://aanderssonphotos.blogg.se/2012/may/sannas-skratt.html#comment
Skitväder.
Allt vi vill är att ha solsken på taket igen. Som förr i världen. På den gamla goda tiden.
Vad jag gör?
Nej, slänger ihop lite kläder och har tråkigt mest. Slängde på mig rött läppstift i hopp om att muntra upp mig lite, men jag vet inte... Kanske lite spexigt i ett par minuter, men säg den lycka som vara för evigt. Vi fortsätter väl som vanligt. Hej så länge.
Ett test!
Eftersom jag nu har dragit på mig en iPhone testar jag nu att blogga från denna! Ta del.
Att dra en gräns.
NU HAR JAG BLOGGAT SÅ JÄVLA MYCKET ATT JAG INTE TÄNKER BLOGGA NÅGOT MER PÅ HELA HELGEN, SÅ DET SÅ.
Dunken.
Sisters before misters?
Snart är tiden här på internatet slut och paniken har inte direkt smugit sig på oss, istället har den fullständigt sanslöst sprungit rätt in i oss. Vi vet varken ut eller in, mässar ständigt att vi måste "skapa minnen" och försöker maniskt hålla fast i varandra genom att planera framtiden.
Så nu är frågan hur det blir med ASKA när vi tvingas möta det onda i tillvaron, (som btw inte är farligt, kolla HÄR bara och hoppa fram till 2:55) splittras vi över vårt avlånga land i jakt på lycka och kärlek eller möts vi i en femma i Göteborg?
Batman.
En riktigt älskvärd spelrecension.
Sjukligt.
Hej, det är jag igen.
När jag vaknade imorse fanns det ingen hejd på hur synd jag tyckte om mig själv så jag somnade väl om cirka fem, sex gånger innan jag insåg att det var dags att släpa mig upp. Efter det har jag gått och hostat och samlat mig mentalt inför bildredigering. Det går väl sådär.
Just som jag trodde att allt hopp var ute för mig dök värden upp likt en hjälte på en vit springare, dock rörde det sig bara om en skåning på en svart Monark, med en välbehövd Subway-macka.
Denna intogs samtidigt som ett avsnitt Desperate Housewives och gav mig tillräckligt med energi till att diska i tacksamhetsskuld och föra över bilderna till datorn. Redigeringen då? Det tar vi tag i vilken sekund som helst nu, jag lovar. Tills dess tänker jag begrava mig i min sjal och i självömkan.'
Hej så länge.
