Andreas är fantastisk. Han observerar hur jag placerar saker, bäddar sängen, vinklar lampan och återskapar detta när han städar. Han köper med sig saker han vet jag tycker om och gillar att överraska mig. Han gör de saker han vet att jag ogillar, som att gå med återvinningen, fylla luftfuktaren och returnera paket. 

Ja, han är fantastisk. Men han är också ett litet monster så fort hans blodsocker sjunker. Då blir han en femåring med noll tålamod och börjar hata mig med passion.

 

I söndags hade vi en ljuvlig morgon. Vi var till Järvzoo och vandrade genom ett fantastiskt vinterlandskap, drack varm choklad och åt ostmackor, tittade på djuren och utsikten och sedan stannade vi till vid brödbutiken och köpte med oss bullar.

Tanken var att vi skulle köpa tomatsoppa där, den är otroligt god och det var lunchtid, men tyvärr hade hon ingen soppa då hon hade prioriterat grädden till semlorna.

Det var här det sakta började dala neråt.

 

Middagsplanerna bestod av vietnamesiska vårrullar och jag hade införskaffat allt utom nötter och färsk koriander, och så behövde vi köpa smör också, så vi svängde in på ICA. Andreas brukar vanligtvis ogilla ICA-butiken, men nu HATADE han den.

Jag älskar den. De har fantastiska snittblommor och krukväxter, samt ett mycket bra utbud av konserver och frysvaror. Det går att strosa där, det gör det. 

Jag har dock ingen dödslängtan och hade redan känt av Andreas missnöje så jag tyckte jag höll mig kort. Absolut, jag tog en bukett liljor, och så behövde jag rycka åt mig av de basvaror jag föredrar där då vi så sällan åker tid, så ja, det blev lite mer än bara smör, koriander och nötter, det blev det.

Jag blev sedan lite ställd av en typ treåring som hoppade fram bakom glassdisken, gjorde ett utfall och skrek "BÖH" mot mig, och leende tänkte jag på hur händelserik den här dagen kom att bli.

Jag var helt enkelt vid väldigt gott mod, men vid kassan började jag inse de verkliga konstrasterna i mitt och Andreas humör. Det var kö, inte lång, men med en sån där överfull vagn där allt ska delas upp i fem köp längst fram.

Säkert en ängel som handlar åt äldre som sitter i isolering, tänkte jag. Andreas såg en sadist som bestämt sig för att låsa en kassa i butiken en hel förmiddag för att jävlas.

Jag började prata lite casual om att vi skulle kunna ha en tredje kolsyrepatron då vi använder soda streamern så frekvent nu. "En tredje?" sa Andreas kort men blicken sa "Jag har väl aldrig hört något så idiotiskt i hela mitt liv?!".

I bilen ställde jag frågan man alltid bör ställa när man anar dålig stämning "Är du sur?".

Nej, han var inte sur, men jag sa att jag skulle handla tre grejer, jag vet att han hatar att strosa i matbutiker och särskilt i den där jävla skitbutiken. 

 

Jag har erfarenhet inom detta, så jag vet hur jag ska göra. Vi kom hem, jag såg till att snabbt som ögat slänga ihop lunch och trycka i honom det, sen efteråt ge honom dåligt samvete över att han låter sitt blodsockerfall gå ut över mig och att han borde skämmas. Sen åt vi bullar och han var extra snäll resten av kvällen som kompensation. 

 

Som sagt, han är en fantastisk man. Men det är också han som en vacker dag kommer knivmörda mig i ostdisken på Coop för att jag inte kan bestämma mig mellan brie och chevré när han bara fått i sig en limpmacka till frukost. Och det kan jag ta så länge jag slipper fylla den där jävla luftfuktaren.