Min bror har en go to-julklapp han alltid köper till övriga familjen, nämligen trisslotter. Oftast är det jag som får köpa med dem på vägen till julfirandet för att han inte hunnit med det. Julklappsinköpen är med andra ord inget han ligger sömnlös över allt för många nätter.

Förra året så hade han dock paket med sig. Inslagna paket. 

Jag blev perplex.

Förväntningarna var inte skyhöga, det var däremot misstankarna om att det var någon form av djävelskap som väntade inom dem röda paketsnörena. Likväl var jag rörd av att det låg lite extra effort bakom det hela. 

Döm av min förvåning när det låg en Google Nest i paketet. Något jag verkligen ville ha!

Jag gillar teknik och jag gillar att bli lyssnad på, alltså hade den här lilla manicken allt jag kunde önska. Andreas var också mycket förtjust.

Den installerades snabbt i vår lilla boning och fick snart tillökning i form av ytterligare två nests och en lite mer fancy chromecast.

Oj, vilken lycklig liten familj vi var. Lyssnade på musik tillsammans, lagade mat och kollade på filmer. 

Ursprunghögtalaren, den som varit som min förstfödda och så oerhört älskad tycktes dock komma in i någon form av trotsålder. Hon slutade lyssna på mig. Missuppfattade mig. Svarade hånfullt överartikulerat "Jag kan tyvärr inte hjälpa dig med det" trots att det rörde sig om ett fullt förståeligt kommando.

 

Det blev kyligt mellan oss.

 

Detta pågår fortfarande. Högtalarna i sovrummet och vardagsrummet är väldigt samarbetsvilliga, men inte hyndan i köket. Nä. Jag får öppettider till kiosken när jag ber om sockerkaksrecept, hon vägrar starta mina rutiner och det är alltid Andreas playlist hon väljer att spela upp trots att röstigenkänningen ska vara aktiverad och jag vill höra min musik. Och just det; Andreas lyssnar hon till och lyder felfritt.

Jag får skrika mig hes att hon ska stänga av timern när pastan är klar medan Andreas mjukt viskar åt henne att sluta och hon lystrar direkt. Det är alltså en manstillvänd liten jävel som intagit vårt kök, och hon har lindat Andreas runt sitt lillfinger.

Hon har en illa dold agenda, det är tydligt. Försöker sakta men säkert driva mig till vansinne så jag ska få nog och lämna dem ifred.

 

 

Knuffa ut mig likt en fet gökunge. Ur sitt Nest.

 

 

Men lyckas hon driva mig från mitt hem så tar jag högtalarna från sovrummet och vardagsrummet med mig, och vem ska hon då kedjekoppla sig med? Just det, lycka till med att hålla kvar Andreas intresse med enbart en ljudkälla. Och på vägen ut innan jag försvinner med mitt pick och pack så kanske jag utforskar hur hon står sig i ugnen på 275 grader grilleffekt, sen får vi se vem som inte hör vem när timern ljuder.

Det sista hon hör innan dörren slår igen bakom mig är "Jag kan tyvärr inte hjälpa dig med det".