Botad, nästan.
Glad alla hjärtans! Här sitter jag ensam i favvo-tishan från livets spelning och pustar ut efter en jobbvecka. Har även varit på gymmet för första gången på evigheter, slängt ihop åtta matlådor och startat såväl tvätt som disk. Ja, jag är på riktigt.
Har 2020 varit storlaget ännu? Ja men lite, skulle man väl kunna säga.
Andreas och jag hade det mest vardagliga januari och jag har tagit tag i förra årets nyårslöfte om att inte shoppa så förbannat. Och typ lyckats?! Den blodade tanden är ett faktum. Nu vet jag att jag KAN låta bli att fylla kundkorg efter kundkorg. Omöjligt tidigare.
Jag har köpt nya glasögon, det har jag, men det behövde jag också. Eller, ja, jag hade ju ett par fullt fungerade och köpte två nya par, men jag KUNDE inte gå runt i det tidigare paret längre och nu har jag hittat en modell jag gillar och då valde jag den i två olika färger, OKEJ. Låt mig va. Det PRIMÄRA är att jag inte köpt ett endaste plagg, någon ansiktsprodukt eller inredningsartikel sedan 2019, och vi är halvvägs in i februari. Klapp på axeln.
Jag njuter av att inte shoppa. Har en tracking på telefonen där jag dagligen kryssar i min uteblivna shoppning. Jag är inte helt botad, likt en sann missbrukare så ljuger jag för mig själv och har inte registrerat köpen av glasögonen i min trackning då jag hävdar att det var så otroligt rättfärdigat att de inte räknades. Och jag förstår ju att det inte är sunt. Men likväl, jag är på gång, det är jag verkligen.
Och för att bryta av från ett otroligt stillsamt januari tog vi oss denna månad iväg för en hotellnatt och löjligt god middag. Vi strosade i affärer också och ALLT JAG KÖPTE VAR EN NY LADDSLADD OCH EN TAKKROK?? Ja, mind blown.
Så nu bör lilltummen hållas för fortsatt tillfrisknande från min tidigare sjukliga konsumtion.
I övrigt så ska det väl erkännas att jag inte höll pussellöftet förra året... Men nu är min boxarherre klar, och han är en skönhet. Varsågod:
