Jag och Andreas har haft ett händelserikt år så här långt, det har varit fröjdfullt, det måste man säga. Men man måste få vila också.

Martin behövde åka på semester och då jag och Andreas endast varit utomlands en gång tidigare under vårt 5 åriga förhållande så tänkte vi att det kunde vara läge att haka på när vi hade draghjälp. Och en vecka med Martin är, ta mig fan, aldrig fel.

Sagt och gjort, vi bokade en resa till Lardos, Rhodos. Sol och bad var i sikte. Jag lovade att inte klappa katterna, skaffade pass och sedan började längtandet. 

Vi var alla tre riktigt förväntansfulla på att få komma iväg och inte göra något alls. Jag ville läsa bok, dra i mig D-vitamin och dricka billigt rävgiftsvin. Andreas ville marinera sig i lokal öl. Martin ville bort från getterna och bränna varenda milimeter av sin lekamen.

Alla våra drömmar besannades, och som bonus fick vi även uppleva inget mindre än två milda jordbävningar vilket också hade någon form av tjusning. Allt gick som planerat.

Men jag klappade katterna. Och blev klöst. De ville ju bara leka, lika så jag.

Throw me to the wolves, and I'll return leading the pack, brukar man säga. Well, throw me to the wild cats of Greece, and I'll return with rabies and stelkramp skulle jag säga. Men så jävla värt!