Känsliga tittare varnas.

 

 

Efter de där mojitosarna som syntes tidigare så hade jag planerat in en photo-session nere vid havet, förbi de där strandhyttarna ni ser här. En fotosession som blir uttragen, plågsam och nedbrytande för samtliga inblandade.

Bilderna som följer är tagna, redigerade och uppladdade här under alkoholpåverkan, känsliga tittare varnas.

 

 

Andreas är aldrig helt tillfreds när det gäller fotograferande, men nu fick det vara så. Jag hade ju trots allt mina livs kärlekar med mig på den här resan, så de fick turas om att fotogaferas med mig. 

För mig och Anki kommer ju det här med parfoton rätt naturligt. Speciellt efter två, tre drinkar.

 

 

 

 

 

 

Med Andreas blir det lite krångligare att få till de där poserna och känslan. Lite... omständigare. Det är fler saker som ska klaffa. Armar och ben ska postioneras rätt. Obscena gester ska utspelas. Fnissighet ska tyglas. 

 

 

 

 

 

Helt plötligt är det något i vattnet som distraherar och som måste undersökas...

 

 

 

 

Och så ledsnar Anki på att fotografera och kräver att det tas en bild av henne mitt i alltihopa, och jag passar på att även fota piren.

 

 

 

Ordningen återställs och Anki tar åter över kameran. Jag är dock opassande.

 

 

 

Vi provar byta vinkel, men jag tänker fortfarande på mitt förra tilltag och tycker att jag är rolig.

 

 

Jätterolig faktiskt. Drunka i dubbelhakorna-rolig.

 

 

 

 

Men så plötsligt, under några få sekunder, så ser vi respektabla ut.

 

 

 

 

En väldigt kort stund som sagt.

 

 

 Det blir för mycket. Det vackra kvällsljuset börjar avta. Mitt psyke brister.

Jag försvinner på nytt, för alltid, ut i havet.

Ridå.

 

 

 

 

Helt underbara bilder :-)