Äntligen hände det. Jag kom ihåg att Earth hour:a!

Vanligvis brukar jag komma på det i efterhand när man kollar sociala medier och ser alla andra duktiga jävlar som lyckats släcka ner, men i år är jag en av dem. Jag har myst runt här inne i lägenheten och kastat dömnade blickar mot grannarna över gatan som minsann har det lika ljust som vanligt inne hos sig.

 

Jag kan väl erkänna att jag höll på att glömma jag med. Jag städade och donade lite i min ensamhet och så bara kom uppenbarelsen över mig och sisodär fem minuter innan det var dags, och jisses vilken fart det blev på mig. 

Det finns nämligen en hel del ljus runt om i lägenheten som skulle tändas, så jag sprang runt som en galning och bytte ut utbrunna värmeljus och kämpade frenetiskt på med tändaren vars gasmängd sjunger på sista versen. 

När detta väl var gjort skyndade jag mig att städa undan lite ytterligare innan jag pustade ut med alla lämpor släkta och sjönk ner i soffan. Jag hann väl sitta och stirra i några minuter innan jag insikten av att tv:n fortfarande var på träffade mig som ett slag i magen, så i panik slängde jag mig efter tv-dosan och fick lägga ytterligare en halv evighet på att stänga av spelkonsoller, högtalarsystem och tv:n.

 

Men sen, sen var jag med i den goda gemenskapen. Visst, får väl erkänna att jag pillade en del med mobilen (och sista kvarten nu med datorn) MEN trådlösa saker borde inte räknas! I alla fall inte när man är ensam hemma. Kvällen hade ju fått lite större värde om jag hade haft min bättre hälft hemma, men som livet bevisar gång på gång så kan man inte få allt här i livet.

 

Faktum är att man kanske borde hour:a (viktigt med rätt uttal här) lite oftare. Plocka fram en kortspelsrackare och en pava rött. Ja, det ska jag börja med. Ni också. Vi kör imorgon igen. Samma tid och plats. Fint.