Såg ni att jag bytte design eller? Slängde ihop en spontant bara.

Eller nej, okej. Det började att jag sa till Andreas att jag tänkte göra en ny och slänga in en bild på honom där. Det sa jag för typ en månad sen eller två, sedan har jag fått ett oräkneligt antal mer eller mindre (främst mindre) subtila hintar om det där så till slut låg över mig som en tjock, blöt filtjävel. 

Så jag fixade det. Och nu är jag nöjd med den. Tycker att den är fin och så. Typ som den förra fast bättre. Och så kan jag andas bättre nu än under den där nyssnämnda filten. 

 

Appropå mannen i mitt liv då. Han har införskaffat ett nytt spel till sitt PS4, nämligen Dragon Age - Inquisiton. 

Jag tycker att det är fint att se honom så uppspelt. Han hade nämligen förbokat det och pratat om det en hel del. I vanliga fall spelar han inte särskilt mycket, så därför tycker jag att det är charmigt att ha honom maniskt stirrig framför tv:n. Jag utnyttjar detta till fullo. 

Det är inte det att jag inte får uppmärksamhet av honom annars, han är väldigt lyhörd och generös med sin tid, men nu kan jag läsa upp blogginlägg och artiklar för honom som egentligen inte intresserar honom det minsta. Jag läser dem högt och med påtaglig inlevelse och då och då vänder jag ansiktet mot hans och lägger av ett hysteriskt, högt skratt över något jag just läst upp varpå han ler lite osäkert med blicken kvar på tv-skärmen.

Det är fint detta. Som att jag har honom fången. Jag är hans psyksjuka kidnappare och han försöker desperat vara mig till viljes trots att man anar en obehagskänsla i honom. Helst av allt skulle han väl troligen spela sitt spel under tystnad, men så förstående är jag ju inte.

Dessutom kan jag när som helst spela kortet "Du är så tråkig när du spelar" och känner jag honom rätt skulle han genast lägga kontrollen åt sidan enbart spela när jag är borta från lägenheten. Han vet att jag har det esset i rockärmen och bävar inför det.

Han dansar på äggskal, den pojken.

Men jag är ju den perfekta flickvännen och skulle inte spela det kortet. Inte om han inte blir jäääättetråkig det vill säga.

Nyss väste jag "Jag skulle vilja göra ett utfall mot dig", lite för att se om han lyssnade, varpå han ryckte till, sneglade på mig och frågade häpet, oroligt "Varför då?!?". "Jag vet inte." svarade jag kort och kollade på nytt ner i datorskärmen. Jag sår små frön av osäkerhet i honom. Dessa skall rotas och vara grunden i vårt förhållande. Det blir vackert.

 

Nu ska jag kräva att han bestämmer vilken middag vi ska äta, vi hörs sen.