Att vara hotad av pesten.
I morse kom Karin in till matan och min första reaktion, som jag yttrade högt, blev "Pigg brud". Det var dock ren och skär sarkasm från min sida. Hon såg döende ut. Det hela eskalerade och på förmiddagen gjorde hon inget annat än att prata nonsens med tungt hängade ögonlock. Karin har varit hemma i helgen och blivit smittad av personen hon åkte bil upp med.
Efter att jag gett henne samtliga av mina värktabletter blev hon något kryare och vi möttes i afton för att dela ett paket blodpudding systerligt.
Vi diskuterade då vilken slags sjukdom det kunde tänkas vara hon led av och hur länge detta odrägliga tillstånd skulle hålla i sig. Karin börjar då ställa frågor om pesten. Alltså Digerdöden. Vilka symptom det innebar och så vidare.
"Karin, tror du att du har fått pest?"
"Hehehe, nä alltså... Jag bara undrade..."
Karin kan alltså mycket väl, enligt henne själv, lida av pesten.
Ja, jag vet vad ni tänker. Ni oroar er för min hälsa nu när en person jag umgås så pass mycket med är så sjuk. Ja, jag har tänkt samma sak själv. Jag har sedan tidigare sjukdomar redan ett nedsatt imunförsvar och statistiken rent allmänt visar på att jag är körd.
Jag gör allt jag kan, mina vänner. Dricker ingefärste och absurda mängder c-vitamin. Försöker få i mig friskluft och hålla mig varmt klädd. Men jag behöver era böner också. Nu håller vi mig frisk, hörni!
Tack på förhand.
Kommentarer
Trackback
