Hunger och tuppskinn.

Sitter och läser bloggen linneasskafferi.se och ryser över hur gott allt ser ut. Saliven flödar fritt i munnen på mig och samtliga hårstrån på min kropp reser sig. Då jag är en väldigt hårig individ kan detta vara livshotande, risken finns att jag kvävs här inne. Om inte detta blir min död så tror jag snart att jag svälter ihjäl, men Eken är på väg med ett first aid-kit (maxmål) så jag måste härda ut ett tag till.
Nu ska jag fortsätta med självplågeriet, på återseende.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0