Blir att jag skriver jävligt lite nu, försöker ta vara på att vara hemma och vila upp mig, har varit en intensiv vecka. Imorgon drar jag igen, blir nattjobb i två eller tre nätter till.
Natten till onsdagen förra veckan så kom det en liten skåpbil som körde in i ett av områdena vi flaggde i. Föraren och passageraren var troligen höga som hus och ignorerade J och P som stod och flaggde just då, touchade sedan klisterbilen för att fortsatta in i dragkroken på ett släp som gick genom hytten. Föraren avled direkt och den andra färdades till sjukhus. Jag var inte på just den platsen eftersom jag och S några timmar innan blev förfrågade om vi kunde flagga i en rondell en liten bit bort. Tur var väl det, annars hade jag väl varit ute och flummat mitt i vägen som vanligt.
Det var en jävla tur att bilen faktiskt stoppades där den gjorde och att den inte plockade några av arbetarna som stod längre fram.
J fick se alltihopa och berättade detaljerat om händelsen, hade även lyckats ta en del bilder som hon sedan visade. Tror vi alla fick ett litet uppvaknande i och med detta då man annars är väldigt ouppmärksam och känner sig säker med den lilla röda flagga i handen. Många bilister roar sig med att gasa lite extra mot oss och sen tvärnita för att skrämmas, och då står man kvar för man litar på att det bara är ett skämt, men efter detta kanske man lär sig att inte vara lika kaxig. I alla fall i någon vecka frammåt.
Är glad att jag blev skonad från att se allt på plats ändå, då kanske man inte blivit så pigg på att fortsätta flagga, även om man just då var oerhört frustrerad över att bara få följa händelseförloppt via komradio. Men jag fick ju se en hare samma natt iallafall. Alltid något.

Nu ska jag ta en kopp te och sätta mig på balkongen och titta på regnet.
Varma hälsningar/ Eran vägriddare, Susanna.

Första året som flaggare, i ett inte ovanligt förekommande spöregn.