Susanna

Okej, nu närmar sig helgen sitt slut, och jag börjar känna mig något återställd efter mina intensiva arbetsdagar. Men vet ni vad jag gjorde imorse då? Jo, jag beslutade mig för att ge mig ut och promenera i rask takt, och kolla hur pass korrekt min iPod+-grej var. 4,1 km gick jag enligt den och Tiger Woods gratulerade mig även till min snabbaste mile so far. Tack Tiger, du är förlåten. Eftersom det inte var allt för längesen jag skötte min kost och motion (tänkte jag då..) så borde det gå ganska lätt med den nätta streckan. Varmt, svettigt och fruktansvärt jobbigt var vad det var, och under hela streckan så förbannade jag mig själv över hur dum jag var som utsatte mig själv för något dylikt.
Men.
Det måste göras. Ni läser nu en blogg, vars författare skall råda bot mot sitt osunda leverne. Inte som våra nyinflyttade grannar som sitter och skriker och super på andra sidan gården, PÅ EN SÖNDAG, vart är världen på väg? En sak som sätter spjälsängar i hjulen åt mig är ju att det står så mycket roligt på schemat den kommande tiden, vilket gör avhållsamhet från god mat och rusdryck mer eller mindre en omöjlighet. Så jag ser detta som en lite mjukstart. MEN DET VAR VÄL ETT JÄVLA LIV PÅ GRANNARNA. Hur som helst har jag en liten plan om matdagbok, så jag funderar på att starta en liten systerblogg till denna enbart för mig själv, då jag vet att det är mycket troligare att jag fyller i en sådan på regelbunden basis än att jag fyller i en vanlig bok. I den bloggen ska jag fylla i precis vad jag äter och även planera en sundare kost. Kanske även fylla i mina försynta försök till motion.
Anledningen till detta hälso-ryck är att jag efter mina jobbveckor gått ner till en vikt jag inte varit i på länge, och känner nu att det kan vara värt ett försök att stanna här samt bygga lite muskler och få upp en slags kondition.
Vad tror ni? Är detta den verkliga livsändrar dagen? Söndagen den 18/7-10. Ja, det tror jag nog.
Nu ska jag ta mig lite marängsviss och kolla på tv, ty jag sa ju trots allt mjukstart.
På återseende.

Kanske att även jag kommer kunna bära en kroppstrumpa som denna med huvudet högt en vacker dag.

Nu börjar min ofrivilliga men ändå ack så önskade ledighet. En massa fröjdfulla event står på schemat, let the fun begin!

Jaha, har man slarvpackat väskan för de kommande dagarna i hedesunda, drar två inatt.
OCH JAG VILL INTE.
Är helt jävla slut, tyckte att det gick bra i östersund och att man visst blev lite trött, men nu när man kom hem och slappnade av kom allt ikapp. Jag hatar hedesunda, det är inget ljug. Det sista jag tänkte förra gången var att hit ska jag fan inte åka igen. Just då fnissade livet till lite och vinden i träden viskade just wait and see...
JAG BORDE HA VETAT.
Lurad är vad jag känner mig. Förresten skulle man ju ha tagit första glaset typ nu, i en vecka har jag gått och taggat inför en liten tur till krogen ikväll, meen ska det svida så ska det göra det ordentligt. Jaja, två dagar. Två små dagar. En natt. SEN JÄVLAR. HAHAHAHAHAHA! Hedesunda no fucking more, I'm telling you.

OCH DEN HÄR JÄVLA VÄRMEN DÅ! NU KAN NI SÄGA VAD NI VILL OM ATT MAN INTE SKA KLAGA, MEN JAG SATSAR MIN VITA (dock ack så fasta) RÖV PÅ ATT NÄR MIN LEDIGA DAG ANLÄDER KOMMER REGNET STÅ SOM SPÖN I BACKEN! Vad har jag gjort för fel? När ska jag skonas? Jaja, på återseende.

Ja, så har man kommit hem från östersundstrakterna och dagarna gick verkligen fort ändå. Mycket kul har vi varit med om, men det var fruktansvärt skönt att komma hem. Hade planerat utgång imorgon och såg fram emot en massa vila, men så ringde de från ramudden och bokade upp mig även torsdag och fredag. Pengagirig och rädd för att arbetet ska stanna av om man inte tar alla tillfällen som ges så tackade jag ja, så imorgonkväll drar jag igen. Är så fruktansvärt sliten, ska ta och läsa igenom lite bloggar och ta ett bad för att försöka få bort allt klister och grusdamm som befläckar min annars så vackra lekamen.
På återseende.

MEN HERRE JÄVLA GUD SÄGER JAG BARA!

PS. stäng av ljudet, låten var inte så mycket att ha.

LÄS DETTA: http://gd.se/nyheter/gavle/1.2136700-hogsasong-for-farligt-jobb
Var man kändis då... Gissa vem som kör lotsbilen på bilderna. Japp, eran bloggerska no.1. Visst, lotsbilen syns inte på bilderna. Men jag finns där, och räddar livet på gubbarna kring läggaren. Helt utan uppskattning så sliter jag i det tysta. Tänk, helt otroligt egentligen.