Eken jobbar morgon denna vecka, och har en förkärlek till havregrynsgröt som frukost.
Jag var själv en hängiven grötätare under en period men kom av mig. Hur som haver så kom han in och väckte mig för att säga hejdå vid halv sex-tiden, puss puss, hejdå o.s.v.
Sen kommer doften. Den horribla doften. Kissblöja meets nuclear waste och gamla människor.  Jag tror det kommer från täcket och tänker att nu har Eken legat och dregglat i sömnen igen. För att lösa problemet så roterar jag täcket, men möts dock av samma doft. Vänder mig ner mot kudden, men ingen förändring.
Frustrerat sätter jag mig upp i sängen och känner då det hela ännu starkare! Havregrynsgröten, naturligtvis.
Det roliga(?!) är att detta händer varje morgon, jag känner mig alltid lika kvävd och undrar vad som är fel. Vissa mornar är det just Eken som legat och låtit sin saliv flöda hejdlöst över sängkläderna, men oftast är det just havregrynsgröten. Jag lär mig aldrig, utan genomför samma analys varje morgon.
På grund av att jag byggt upp den här relationen till den fiberrika frukostsörjan tror jag nog att det kommer dröja innan jag återinför den till min morgonrutin.
Det måste nog svalna mellan oss innan vi förnyar vår vänskap, havregrynsgröten och jag.
Ekens morgonandedräkt och jag nog dessvärre fast med.

Hoppas ni andra fått en mer mild uppvakning.