Det här med att vara sambo och känna sig trygg i sin tillvaro kan ofta leda till att man lägger på sig några myskilon, detta är ett vetenskapligt faktum, inget konstigt med det.
Jag vet även själv att jag är på väg att vandra den vägen och föraktar mig själv. Inte för att jag är på väg att gå upp i vikt, utan för att jag vet om det men inte gör något åt saken.
Ännu ligger jag på samma blygsamma kiloantal, men det kommer inte dröja länge förän jag trillar dit.
Och hur kommer detta sig då? Jag är ju en sån som gärna börjar leva nyttigt och får diverse knäppar nu och då ang. hur jag ska förändra mitt liv, men ändå aldrig riktigt lyckas...

Eftersom Eken jobbar borta underveckorna så har jag mycket tid då jag går ensam, och under denna tid hinner jag grubbla rikligt. Jag lägger upp scheman för mig själv, inhandlar nyttig mat, läser på om effektiva träningsformer och ekologiska matvaror. Men så lider veckan mot sitt slut och Eken stiger innan för dörren, jag ser in i hans valpögon och vipps så hör jag mig själv säga: Ska vi beställa kebab och köpa godis?
Samma visa varje vecka...
Vad gör han med mig?! Jag vet hur fel det är samtidigt som jag säger det men ignorerar mig själv. Gör han mig olycklig så jag måste tröstäta? Eller försöker jag göda honom och drar med mig själv i fallet? Är det under veckorna jag är olycklig och svälter mig själv, för att iställlet uppnå total eufori då mannen kommer hem och ta igen alla kalorier jag nobbat under veckans gång?
Jag vet inte.
Samma sak med mina joggingturer som jag säger att jag ska börja med varje morgon. Så jag ställer ihärdigt klockan på en timme senare och tänker- Imorgon då måste jag verkligen, fast jag vet att jag kommer vara trött. Startar jag bara mp3:n så kommer jag igång!
Men nej, när klockan ringer så tänker jag tillbaks på det jag sa dagen innan och idiotförklarar mig själv samtidigt som jag slår hårt på snoozeknappen. Jag känner då att min kropp absolut inte vill gå upp och lyder den. Några timmar efter det tänker jag- Imorgon, då jävlar!
Jag förstår inte, jag känner mig själv så väl, men ändå vet jag inte hur jag ska bryta detta mönster.

Myskilona kommer snart ta över, och det finns inget jag kan göra för att stoppa dem...