Det värsta jag vet är smärta och att frysa. Nu sitter jag här och kombinerar mina två värsta fiender. Jag har fruktansvärt ont i huvudet och i halsen samtidigt som jag fryser häcken av mig. Nästäppan gör varken ont eller bidrar men kyla men den är inte rolig den heller.

När jag var liten så spenderade jag dagar som dessa genom att gå upp ur sängen coh gå direkt till soffan. Där kollade jag på hjulben och gråben, samtidigt som mamma passade upp på mig med diverse drycker och mat.

I somras då jag var sjuk åkte jag hem till mamma för att återuppleva detta igen.
Jag åkte dit, la mig i soffan, och startade min favorit gällande tecknat.
En sak till ska sägas om denna älskade VHS: Hjulben och Gråben-avsnitten var typ en kvart långa, som max, och gick på nyhetsmorgon några minuter i sju. Min mamma spelade in alla dessa åt mig, samt lite rosa pantern då det gick, och jag är henne evigt tacksam för detta. Hon krånglade alltså med inspelningsband och gjorde sig varje morgon mödan att trycka på rec. just i rätt tid. Tack mamma.

Nåväl jag återvände hem för att få samma behandling. Denna gången fick jag dock ett tillskott i huskurssamlingen. Det var någon slags blandning av te, honung, mjölk, något mer och sprit. Den här blandningen var så groteskt äcklig. Här snackar vi inte någon mysdrink, inte. Nej, jag fick tvinga i mig den där koppen som aldrig tog slut.
Nu stannar jag hemma istället, och dricker sprit jag tycker om.
Vetskapen om att ingen finns som kan sköta om mig är mycket tung att bära, men sånt är livet. Jag går och lägger mig igen. Tyck synd om mig, för det gör jag.