Jag hatar att diska, så jag gjorde det enda rätta; gick i diskstrejk. Eken fick ta över smutsgörat och skrubba våra tallrikar för egen maskin. Dammsugning, skurning, tvätt, allt det där gör jag utan att klaga, disk däremot vägrar jag. 
Eken var måttligt nöjd över sin nya syssla. Nu har vi en diskmaskin.

Jag älskar den.

Den rengör klanderfritt, glasen gnistrar och man kan spegla sig besticken.
Det är bara att fylla den, trycka på start, sen tömma den. Simpelt.
Däremot har den börjat jävlas med mig. Idag fick jag för fjärde gången en kraftfull stöt då jag skulle öppna den efter avslutat programm.
Jag har överseende med detta, ser det som ett nyckfullt litet bus.

Än så länge...