Susanna

Det finns inget roligare än att hoppa runt på dansgolvet med dig, Sara! Det tackar jag för! Blev en rolig afton, sent att glömma! Hoppas du delar denna känsla! Tusen tack!

Igår åkte jag och min vän Sara till Färila för att simma. Vi konstaterade i receptionen att vi missuppfattat priset ang. årskort och om det ska bli något så får det bli tio-gångers kort i fortsättningen om vi gillade det hela.
Jag har delat upp kvällen i diverse milstolpar, tillåt mig återberätta:

Femman.
Då jag packade ihop mina saker hemma så kom jag att tänka på att man måste ha en femma till skåpen. Kommer Sara komma ihåg detta frågade jag mig själv, och bestämde mig sen för att leta upp en extra femma ifall detta inte skulle vara fallet. Jag byggde upp ett senario i mitt lilla huvud där vi nått fram till skåpen och jag frågar Sara: "Har du med dig en femma?" Sara svarar då lite chockat och uppgivet på samma gång: "Nej, det glömde jag ju! Hur ska jag göra nu?". Jag ler ett förstående leende mot henne och tar fram en extra femma ur fickan, och Saras ansikte spricker! Hon slänger sig runt min hals och säger: "Tack Sanna, du är en riktig kompis!"
Detta hände: Jag frågar Sara lite finurligt: "Har du med dig en femma?". Sara rotar i plånboken och säger: "Japp", pluggar in den i skåpet och lastar in sina grejer. Jag fingrar lite förläget på den extra femman i min ficka och tänker att: kanske nästa gång...


Kyla.
Är det något jag hatar så är det att frysa. Och känslan av att krypa ner i den där jävla bassängen är alltid lika oangenäm. Men jag sälade mig ner i det enorma karet och med nippels hard as stone började jag krampaktigt sprattla mig runt i bassängen samtidigt som jag drog i mig oändliga mängder klorvatten.

Insikten.
Jag kan inte simma. Något Sara insåg att även hon inte var så bra på. Vi försökte tappert med paniken lysandes i våra ögon tills vi placerade oss i ett hörn av bassängen så vi inte var i vägen för de andra simmarna, och så stod vi där och skämdes ens stund.
Men så insåg vi att övning faktiskt ger färdighet, och efter ett par rundor så hade vi fått skaplig koll på våra armar och ben och stoltheten lyste i våra ögon.

Smärtan.
Jag har kondition som en åttioårig rökare, och simning var jobbigare än vad jag trodde. Det började så småningom värka i armar, ben och nacke, så pauser blev ett återkommande tema. Vi gnällde lite inför varandra och frustade sedan vidare, för skam den som ger sig!

Uppenbarelsen.
Efter att ha kämpat i en halvtimme till och från så kom jag plötsligt in i det. Jag sneglade på Sara, och såg det i hennes ögon, även hon hade uppnått fulländning. Vi rörde oss som i en symbios i det plötsligt så gästvänliga vattnet. Andningen låg rätt, den blev som en meditation och vi simmade runt varv på varv på varv. Det var en näst intill andlig upplevelse och vi svor till varandra att åter mötas, jag och Sara, för att uppleva detta än en gång!

Ja, sen blev det bastu, hårinpackning och peeling. Vi bestämde oss för att uthärda en kvart i bastun. Då tre minuter kvarstod höll vi båda på att svimma, men vi vägrade att lämna bastun. Vi kom ut med flimmer för våra ögon och känslan av att kvävas, men vi vann över tiden och kände oss naivt stolta över detta! I bilen på vägen hem var vi båda löjligt avslappnade och kände i kroppen att den faktiskt fått ägna sig åt rörelse. Jag hade ägnat mig åt konditionsträning, and I liked it. Det återstår att se om vi kommer att återvända, men jag hoppas i mitt lilla hjärta att så är fallet.
Tack för ordet.

När jag fyllde år fick jag diverse gåvor, men den jag väljer att nämna nu är en toaster. Den där från obh nordica, chiliserien, den röda snygga. Jag lägger ut en bild för att förtydliga.

Vilka visoner jag fick då jag slet upp paketet! Mackor till frukost, lunch och middag! Mackor till vardag som till fest! Mackor på längden och på tvären, ja, herrejävlar vad med mackor!

Nu har jag gjort min första varma macka i den. En grovt bröd med keso, lite linfrö och örtsalt i. Fy fan vad fantasilöst. Det blev så jävla avslaget allting! Jag hade så stora förhoppningar angående min kreativitet, att detta blev ett fullkommligt magplask för mina kockdrömmar.

Men jag tröstar mig själv med att det var detta som krävdes. Jag behövde ta udden av dessa förväntningar och förhoppningar. Nu kan jag sakta jobba mig uppåt för att så småningom briljera... En vacker dag, då jävlar.

Ja då ska man plugga upp en kurs då, känns så där. Jaja, men nu börjar ju mitt nya liv, så vad har jag att sura för!
Hur många gånger har inte jag sagt detta då kan man fråga sig? Ja, just, men nu jävlar hörrni, nu ska jag köpa årskort och börja simma två gånger i veckan har jag tänkt.... Alltid en början. Sen så ska godiset skäras ner på, rejält! Så önska mig lycka till.
Tror jag måsta röjja lite här... på återseende.

19år idag nu då. 19. Vilken värdelös ålder egentligen. Körkort och krogen kom ju förra året, men systemet blir inte förän nästa år. Vad är 19 bra för? Jaja, man är väl inte lika amatörmässig på det man fick tillgång till förra året då kanske, vad vet jag. Och det sjuka är att jag nu tillbringat 19år i livet.. Dags att göra något med åren som går kanske, det går ju så jävla fort!
Hur som haver, lika bra att njuta av läget, uppvakta mig nu då för satan!

Min mor är ivrig då det gäller att lära sig lite utav den nya tekniken så som internet och sms. Jag uppmuntrar henne naturligtvis till detta, och hon kämpar på med att då och då skriva små, oftast väldigt kortfattade, sms.
Igår gick jag inte och lade mig förän klockan 0300. Klockan 0830 får jag ett sms från, just det, min mor.

-God morgon. Tyra haltar. Kram

Tyra är min katt som bor kvar i mitt barndoms hem. Denna varelse är något som jag värdesätter mycket högt, kanske snudd på ett sjukligt sätt.

-Jaha, vilken tass? Samma som förut.

Hon fick nämligen ett snitt i tassen för ett tag sen men det verkade läka fint.

-Ja det är det. hon har lagt sig under stor granen.

Javisst, hos mig har vi stora granar. Och ni vet att när katter mår dåligt går de liksom och gömmer sig, men ibland gömmer de sig ändå utan särskilld anledning.

-Men vaddå verkar hon jättehänging? Ska jag komma över direkt?

Mamma svarar mig efter fem minuter, utav mig spenderande i tron om att min katt endast har en mycket begränsad tid kvar i livet.

-Nej

... .... nähä? var det då nödvändigt att skicka detta halv nio på morgonen? och vad syftade hon på? är hon jättehängig, men jag behöver inte komma direkt, eller mår hon prima? nåväl, klockan är nu snart ett och jag får väl åka dit och kolla til kattjäveln då. ty jag älskar henne litet. och skämms lite över det...

Samantha säger: jag tycker det är konstigt när man upptäcker nya saker på sin kropp
    Susanna säger: vill jag höra det här?
Samantha säger: hehe, jag upptäkte ett blåmärke på min vänstra armbåge, vet dock ej hur den uppstått
    Susanna säger: jag har skitont i tummen
    Susanna säger: vet inte vad den kommer ifrån heller
    Susanna säger: eller jo tummen har ju alltid suttit där...

Jag menade naturligtvis ett blåmärke på tummen, inte tummen självt. Det vara bara det jag ville säga. Tack.

det slog om, försökte ha kul men det gick liksom inte. ambivalent minst sagt. fuck it, stänger av ett tag.

Igår så blev det faktiskt en riktigt bra dag! Jag shoppade loss med Phäntie i Lightvalley, hon föll offer för ett nysvabbat golv och allt avslutades med bio. Nice.
Ikväll blir det rajj och partaj med den ständigt återkommande Phäntie, Sebben och min kära Sara! Kvällen kommer troligen avslutas med att vi tar tåget och går på tranan. Eftersom det är löning på måndag och många då inte har råd att slänga ut sina slantar på krogbesök så är det mycket möjligt att vi blir istort sett ensamma i den blygsamma danslokalen, men då slipper man ju vänta särskillt länge på drinkarna istället!
Så önska mig en trevlig afton, fuckers!

Jag vaknade imorse och upptäckte att mina bröst låg i perfekt ordning. Idag kommer bli en bra dag.

Ja nu är det bara en dag kvar, och då slutar vi vid lunch ungefär!
Men är jag inte glad nu då?! Det var ju så här jag ville ha det, inte sant?
Jovisst, nog rycker det lite i mungipan och nästa vecka hägrar med diverse äventyr, men så ligger det där lilla och gnager. Vemodet visar sig i all sin prakt och får mig att se tillbaka och minnas de roliga och lärorika dagarna som nu är över. Och så klart så gnider det sin skinkor i mitt ansikte och sjunger en visa om mitt konto som nu inte längre kommer fyllas i slutet av månaden. Damn you, vemod, välj sida och stå ditt kast.

Nåväl, imorgon när klockan ringer 04.15 kommer jag sömndrucket fnissa över att helvetet snart är över, det är bara så här på kvällningen sentimentaliteten kommer smygande då jag utmattad och mör filosoferar och väger livets för- och nackdelar mot varandra. Vi kommer alla dö, glöm inte det.

Åh, nu ska jag avsluta mitt inlägg innan jag fyller er alla med känslan av total misär. Tack för mig.

 Oh yes, nu är det sista veckan på mitt lilla sommarjobb. Jag befinner mig åter i Marias lägenhet och kommer att göra detta i några dagar framåt, då jag genomlider mitt inferno till arbete. Fyra dagar består. Sen ska jag fira med en hel vecka Phäntie! Vi ska ge oss ut på diverse äventyr och vara mer levande än någonsin! Vi ska dansa natten igenom, diskutera livets svåra frågor och gråta över våra missöden, allt detta helt ogenerat inför varandra.
Dock har jag de fyra dagarna kvar innan min glädje kan blomstra. Fyra dagar nu utan min vapendragare Kristoffer, som tidigare förgyllt mina arbetsdagar... Då endast en vecka kvarstod för min del så övergav han mig, och nu måste jag ensam möta de demoner som existerar ute på de svenska vägarna bland vägarbetena.
Men jag förlåter honom, ty det måste man.
Nåväl, nu ska jag ta en dusch och sen väntar kudde och täcke tills klockan tjuter 04.30 imorgon. Men kolla du på ditt OS, Kristoffer. Jag är en bättre människa än dig.

Ja nu är i Gävle igen och bor hos Maria. Gick upp klockan 03.15 igår för att åka upp till axmar, inte särskillt roligt vill jag säga. Idag slutade vi dock riktigt tidigt. Ska bli skönt att sova, det kan verkligen behövas, känner mig lite frusen och seg efter en dag i spöregn.
Och visst blev det utgång i lördags, jag erkänner. Hade ruskit roligt, även om hemfärden blev lite komplicerad.
Ser fram emot att nästa helg umgås mer med Eken, har blivit lite klent med det igen på sista tiden. Dock så har ett problem uppstått- cityfesten! Vore oerhört kul att gå, men jag har inga grejer, och inte heller någon direkt lust... Vi får helt enkelt se vad som händer. Just nu ligger myshelg med Eken högre  i mina ögon.

Börjar känna mig ruskigt trött nu, kanske dags att gå och knoppa? Klockan är förvisso bara halvfem, men en tidig morgon väntar så jag tackar för mig nu!

Jaja, jag ska väl ut då.... Om det löser sig med transport hem d.v.s. Ser lite mörkt ut för tillfället måste jag säga. Men jag är redo om det visar sig att det blir uttgång. Nu återstår bara ovisshet, ovisshet om hur kvällen kommer att sluta. Tack för mig.

Oh yes, hon har duschat.
Innebär detta att hon kommer gå ut? Kanske, eller så är det bara en daglig rutin hon har. Ni står ännu ovetande till hur kvällen kommer sluta för Miss J. To be continued...

Nu har Eken åkt igen. Kom hem från jobbet igår så man hann precis vänja sig vid honom innan han drog iväg. Det är nämligen Sveg som lockar med en broder och xbox-spelande. Själv blir jag kvar här....dock med en låda vin så jag ska väl inte deppa ihop fullständigt.
Har varit husvakt de senaste dagarna och därför har det varit lite svårt att uppdatera här. Nu är jag dock hemma igen och känner mig lite tvingad till att städa...snart så.
Jobbet i veckan har gått bra, kul att träffa alla på hotellet igen. Nästa vecka blir det mer jobb men då som trafikvakt igen, suck och stön. Nåja, klirr i kassan är aldrig fel.

Nu har jag just samtalat med Samantha den Ariske och ett möte med vin och skitsnack är bokat klockan sju ikväll.

Som sagt, så måste jag nog sätta fart och städa lite nu så att Phäntie inte drabbas av avsky då hon anländer. Jag tackar för mig.