Att söka grönska.

 
Jag har blivit överöst med läsarbrev där den stora frågan är hur det går med snittblomsdetoxen, och vem är jag att hålla inne med den informationen. DET ÄR KLART ATT NI SKA FÅ SVAR.
Jag har försökt stå emot suget. Det har jag verkligen. 
Som ni ser ovan så har jag försökt väva in annan grönska att vila ögonen på för att stilla den värsta abstinensen. Suckulenter i vägglasvas alltså. Jag är inte helt hundra nöjd med kreationen i fråga men det är ju en form av växt som helt enkelt får duga för tillfället.
 
Annars har jag även slagit till på lite gröna kuddar och så fick jag en grön växt av svärmor när de var på besök som får pryda bordet just nu. Och det är väl okej, men det är ju inte ett fång pioner i glasvas, det är det ju inte. 
Och ja, jag ska erkänna, det har främst stått pioner i glasvas på den där brickan som ni ser på bilden under, det har det. 
JAG ÄR EN HOPPLÖS SNITTBLOMSJUNKIE!
Döm mig, gör det bara, jag bryr mig inte. Era dömande blickar rinner av mig som vatten på ett kronblad. 
Anledningen till att inte finns några snittblommor på bordet nu är att vi ju ska åka bort snart och jag är inte helt utan sans och vett. De skulle ju bara vissna i sin ensamhet utan att någon skulle njuta av dem. Men jag längtar till nästa inköp, det gör jag.
Och jag har skurit ner något på blomsterinköpen, faktiskt. Och så köper jag oftast sådana som lever lite längre än snitt-snittblomman. Så det så.
 
 
Soffkudden såg himla glansig ut på bilden alltså, den är mer sammet, se nedan.
 
 
Men, så jag håller på, som att jag skulle tro mig vara någon sorts inredningsblogg. Nu ska ni väl döma mig för det också förstås. NI LÅTER MIG ALDRIG VILA. Åh, nä, nu loggar jag ut härifrån så tycker jag att ni rannsakar er själva lite. Hej på en stund.
Och ja, i fönstret står en lilja i full prunkande prakt. ÄN SEN DÅ?!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0