Jag ljög för er.

Förlåt.

Det händer att jag fortfarande motionerar.

Till vilken utsträckning? Promenader dagligen och hyfsat regelbundna gymbesök. Okej, gymmet har fått ligga på hyllan under praktiken, men jag försöker kompensera med lite jogg och hemträning.

Men till mitt försvar så kvarstår faktum - Jag tränar inte i den mängd jag borde.

Madde i min klass blev otroligt provocerad av mitt blogginlägg där jag tog upp att jag skulle avsäga mig all fysisk aktivitet och menade på att det går emot allt vad vi (främst hon) tror på. Hon blev snabbt lugnad efter att ha sprungit in i mig på gymmet ett par gånger efter mitt bryska ställningstagande, men uppmanade mig då att komma ut med min lögn i bloggen. 

Då bloggen främst läses av mig själv så kände jag det inte var någon brådska med att komma ut med sanningen, men nu så slog det mig; att ljuga för sig själv är ju jättehemskt!

 

En liten del i mig är också rädd för att detta "out:ande" kanske kommer få mig att sluta träna helt. Att mina små blygsamma träningspass idag endast genomförs på grund av fenomenet "förbjuden frukt". Att jag liksom smygit med det, och nu kommer det tappa charmen.

Eller att jag på nytt väcker en press om att fortsätta träna, helt enkelt, och nu kommer att sluta för att jag inte kan hantera det. 

Vi får väl se. Då är det Maddes fel. Nu ska jag iväg och agera testperson åt Linnea som nyss gått en instruktörskurs inom Sh'bam, typ dansträningspass, så här ska dansas loss. 

På återseende.