Idag är det tisdag och det är inte många dagar innan flyttlasset går mot nya äventyr. Äntligen får jag och Andreas en lägenhet här uppe där vi vet att det nu är vi själva som avgör när vi flyttar ut, och det ska bli så himla skönt. 

Men självklart infinner vemodet sig. Annars vore det ju inte jag som satt här och orerade.

Mitt i flyttkartonger och kaos så kvarstår faktumet att vi inte bara flyttar till något, utan att vi också flyttar från något. Som den bästa kökssoffan, första parketten mot det glödande skymmningsljuset och promenadavstånd till ett glas iskallt vitt på valfritt ställe inne i stan. 

Och nu kan inte Karin och Anders bara promenera över med Algot i vagnen längre, nu krävs bilfärd.

Ja ni hör ju, nog finns det anledning att sörja. 

 

Ikväll har jag roat mig med min nya leksak jag fick i födelsedagspresent av Andreas, nämligen en köksassistent. Min plan är nämligen verkligen ta vara på varenda gnutta kvällsljus i den här lägenheten och det gör man som jag redan nämnt bäst i köket. Morotsbröd fick det bli. 

Och allt bakande och donande gjorde att jag glömde det här med middag, så det fick bli en nödlösning i form av en ruta mörk choklad och ett glas fruktig rosé. Fint ska det vara. Det är ju trots allt sista veckan på sommarlovet.

Nä, nu ska jag sitta och köksvemoda vidare. Skål och puss.