Vi har en hemmasöndag nu, jag och den jag är kär i. Han kollar hockeyrepris och jag läser bloggar när jag egentligen borde plugga. Faktum är att vi faktiskt haft en oerhört härlig hemmahelg, både lördag och söndag har hittills bestått av soff- och sängmys. 

Idag ska vi dock ge oss ut på skojakt då vi var på Life in Color i fredags vilket lämnade mina skor rosa, gröna och slimiga. Det började med förfest hos Karin och Anders. Vi var ett glatt gäng som alla var förväntasfulla och fnissiga och förfesten var en succé.

 

Sen tog vi oss in till Nolia där tillställningen hölls. Det börjar med att vi möter ett gäng tokdränkta ungdomar när vi hänger in jackorna, men inte ens där insåg vi helt och fullt vad som väntade oss. 

Vi tar oss ut på dansgolvet och hinner bara kort kommentera det hala golvet innan helvetet brakar lös. Det är nämligen då en ny färgdusch sätter igång. Vi pratar iskallt jävla slime som nådde över exakt hela lokalen, så det fanns ingenstans att gömma sig. Jag försökte genom att krampaktigt greppa tag i min snudd på tvåmeterlånga hockeymålvakt till pojkvän och försöka hålla honom mellan mig och slimesprayen, men lik förbannat blev jag heldränkt.

Detta hade säkert varit en hysteriskt rolig tillställning om de försökt värma färgen lite eller haft det under sommaren, men nu var det ju inte så.

Jag fick ögonkontakt med en lika förfärad Karin som chockat sa "Jag vet inte vad jag hade väntat mig" och vi konstaterade att vi nog varit naiva som bara tänkt "färg" och inte "blött".

På vägen ut mötte jag en klasskamrat som lyriskt kramade mig och när jag försökte nå fram till honom för att dela förskräckelsen över all väta och kyla fick jag inte alls den respons jag väntade mig, ty han var fullständigt euforisk och vrålade "EN GÅNG TILL, SÄGER JAG!". 

Efter en väldigt sammanbiten promenad till närmsta busshållsplats och vrede över insikten att det skulle bli en halvtimmes väntan på bussbyte inne i stan i iskyla, bestämde vi oss för att ta taxi sista biten hem till en väldigt uppskattad vrålhet dusch.

 

Okej, jag kanske är lite väl negativ. Vi hade en väldigt rolig danssession när första chocken lagt sig och förutom kylan så var kvällen riktigt bra. Att det dessutom var glashalt inne på de kaklade toaletterna vilket i sin tur säkerligen ledde till ett högt antal skador som kan öka efterfrågan på sjukgymnaster är ju ett plus utöver att det såg och lät väldigt roligt.

Men om vi gör om det? Troligen inte. En halvgrå vardag räcker gott om livet i färg är så där.